Månadsarkiv: december 2011

Gör slut på politikerstyret i Sveriges domstolar

Posted on by
Svara

SVT publicerade tidigare i mellandagarna resultatet av en enkät gjord bland svenska domare som arbetar ihop med politiskt tillsatta nämndemän vilken visade att en klar majoritet av dem tycker att dagens domstolssystem måste göras om i någon omfattning. Jag välkomnar den här undersökningen, det är på tiden att de som arbetar i nära anslutning till de politiskt tillsatta tjänstemännen och kan antas se resultatet av systemet ur ett någorlunda objektivt perspektiv (åtminstone i jämförelse med åtalade och brottsoffer) får komma till tals. Jag är för övrigt inte ett dugg förvånad över resultatet av enkäten, tvärtom.

De svenska domstolarna är utformade på ett sätt som inte är rimligt i ett modernt rättssamhälle, vilket jag hoppas att ambitionen är att det svenska samhället ska vara. En dom kan mycket väl avgöra en människas livsöde för lång tid framöver, det som står på spel är inte sällan en människas frihet och/eller rätt att leva i Sverige, samt ett brottsoffers upprättelse. Det är inte rimligt att de som fäller det avgörandet till största delen är människor utan någon som helst kompetens på området och dessutom är tillsatta utifrån sin partitillhörighet snarare än sin duglighet.

För att maximera rättssäkerheten för såväl brottsoffer som brottsmisstänkta är det av yttersta vikt att risken för att fel och misstag begås i samband med att domar fastställs minimeras. Det innebär bland annat att de som bedömer de bevis och vittnesmål som framkommer under en rättegång och tolkar lagen innehar adekvat kompetens för att göra just det, samt att de tillsätts just för denna sin kompetens, och inte för att de råkar ha rätt politiska åsikter.

Inte ens om dagens system fungerat klanderfritt vad gäller de dömandes juridiska kompetens hade jag ansett att systemet med politiskt tillsatta nämndemän varit ett gott system. Risken för att vissa nämndemän utnyttjar rättsväsendet som en politisk arena på vilken de kan omsätta sina värderingar i praktisk politik är alltför stor. Jag tror att de allra flesta nämndemän gör vad de kan för att lämna politiken utanför rättssalen, och att de sköter sitt uppdrag väl, men jag är också övertygad om att det 1) är omöjligt att helt och hållet bortse från sina politiska övertygelser och att det 2) har inträffat att parter i brottmål, såväl brottsoffer som åtalade, har fallit offer för ”rättsskipningspolitik”. Jag är t ex övertygad om att det förekommer att brottslingar med invandrarbakgrund blir hårdare dömda än andra på grund av sverigedemokratiska nämndemän, liksom jag är övertygad om att det förekommer att brottslingar som haft förutsättningarna emot sig i ungdomen får mildare påföljder än andra på grund av vänsterpartistiska nämndemän. Just politisering av rättsskipningen är den främsta farhågan jag känner inför ett domstolsväsende uppbyggt som det svenska. Det är uppenbarligen en farhåga som delas också av svenska domare, enligt SVT:s enkät ansåg ca 10% av de tillfrågade domarna att Sverigedemokraternas ideologi kunde utgöra ett problem, och 5% ansåg att vänsterpartiets ideologi kunde utgöra ett problem.

De som försvarar det nuvarande systemet gör det främst med hänvisning till att ”det allmänna rättsmedvetandet” måste vara med i rättsskipningsprocessen. Jag hävdar dock inte bara att det allmänna rättsmedvetandet inte bör ingå i rättsskipningsprocessen, utan att det inte kan göra det. Detta då det helt enkelt inte finns något rättsmedvetande som är ”allmänt” och därmed delas av alla människor. Varje människa bär på endast sitt eget rättsmedvetande och ingen annans. Vill man trots detta att någon form av tolkning av ett så när allmänt rättsmedvetande ska komma till uttryck i rättsskipningsprocessen så skulle det behöva inbegripa åtminstone ett något tusental personer, helst fler, för att resultatet ska bli tillfredsställande. Tre politiskt tillsatta nämndemän är inte på långa vägar tillräckligt för att det rättsmedvetande som ges uttryck för skall kunna betraktas som allmänt. Som alla begriper är dock en rättsskipningsprocess som inbegriper tusentals personer helt enkelt inte genomförbar.

Självfallet har också utbildade jurister politiska åsikter och värderingar, och självfallet kan inte heller de helt bortse från dessa, vilket en del säkert skulle invända mot min kritik av det nuvarande svenska domstolsväsendets utformning. Det är dock en avsevärd skillnad på att tillsättas för sin kompetens, och utöver kompetens ha politiska åsikter, och att tillsättas för sina politiska åsikter, och utöver åsikterna kanske ha kompetens.

Det enda riktigt rimliga med hänsyn till rättssäkerhet och rättvisa är att reformera det svenska domstolsväsendet på ett sådant sätt så att samtliga de som fastställer domar och påföljder måste vara kunniga och kompetenta personer som tillsats just för sin kompetens, inte för att deras politiska färg är den ”rätta”.

FRA motverkar frihet, öppenhet och demokrati

Posted on by
4

När FRA-lagen gick igenom 2009 sade man att FRA-shoppen var stängd. Hit men inte längre. Det var löftet man gav som skulle ge genomförandet av lagen legitimitet. Idag, endast tre år senare, har regeringen tillsammans med Socialdemokraterna kommit överens om att FRA’s signalspaning ska utvidgas så att SÄPO och Rikskriminalpolisen får tillgång till den. Att tillåta att svenska medborgare ska kunna övervakas av staten sätter individers integritet och statens legitimitet i osäkert läge.

Att regeringen vill tillåta signalspaning av svenska medborgare är oerhört allvarligt. Beatrice Ask menar att detta är nödvändigt för att förbättra Sveriges möjligheter att bekämpa terrorism. De goda intentionerna ger dock inte staten rätt att ägna sig åt övervakning av sina egna medborgare. Lika orimligt som att staten skulle kolla igenom medborgarnas post för att kunna upptäcka eventuell planering av brottslighet är det att den ska få lyssna på medborgarnas telefonsamtal, lagra deras sms och läsa deras mejl. SÄPO och polisen ska inte ges rätten till att göra intrång i individers privatliv för att kunna upptäcka eventuell kriminell aktivitet. En sådan inskränkning av den personliga integriteten är aldrig legitim i ett liberalt, öppet och demokratiskt samhälle som Sverige.

Förutom inskränkningen på individers integritet innebär också en utvidgning av FRA som omfattar signalspaning av kommunikation inom Sverige en risk för ett övervakningssamhälle där FRA i framtiden kan missbrukas av staten. Ta Storbritannien som exempel: när övervakningskamerorna i Londons centrum införskaffades sade man att de enbart skulle användas till skydd mot terrorism. Under upploppen i somras användes kamerornas bilder till att identifiera upploppsmakare genom att bilderna publicerades i tidningar och på nyheterna där allmänheten uppmanades att hjälpa till att identifiera personerna på bilderna. Varken särskilt rättssäkert för den enskilde individen eller med hänsyn till den personliga integriteten.

Dessutom är det farliga med att öppna för övervakning av medborgarna att man aldrig kan veta vem som kommer att sitta vid makten om några år. Åsikten om vad som är tillräckligt för att motivera signalspaning kan skilja sig väsentligt från makthavare till makthavare. Därför bör man redan nu inte öppna för övervakning inom landet så att man inte riskerar att den i framtiden missbrukas.

Syftet att skydda Sverige mot såväl inre som yttre hot ter sig väldigt märkligt då signalspaning av medborgarna strider mot allt som Sverige står för; frihet, öppenhet och demokrati. När staten ger sig möjligheten att bevaka invånarna inskränks friheten, öppenheten motverkas och den svenska demokratin urholkas. Statens funktion är att säkerställa individers rättigheter och friheter, inte inskränka dem. Att regeringen tillsammans med Socialdemokraterna öppnar för att svenska medborgare ska kunna övervakas med argumentet att skydda den svenska demokratin och dess invånare strider direkt mot invånarnas fri- och rättigheter. Därför är en utvidgning av FRA-lagen helt oacceptabel.

-

Mer om FRA:

Läs mer →

Klimatkrisen är ett hot mot vår frihet

Posted on by
Svara

Nära vänner och bekanta vet att jag inte är så särskilt förtjust i miljö- och klimatfrågor men på senare tid har man blivit en allt mer motvillig miljökämpe.

Klimatkrisen med den globala uppvärmningen och miljöförstörelsen är ett hot mot oss alla och våran planet. Kort sagt är klimatkrisen ett hot mot våra friheter. Det bör därför vara en självklarhet att liberaler och frihetskämpar värnar om våran planet och natur. Det är därför beklagligt att svenska folket har ett större förtroende i miljöfrågor för partier och rörelser som vill åstadkomma förändringar genom förbud, piskor och ett större statligt ansvar. Jag åsyftar givetvis på Miljöpartiet de gröna, även så kallade miljömuppar.

Sveriges två liberala partier har inte lyckats positionera sig som trovärdiga alternativ i miljö- och klimatfrågan. Jag är nog inte den enda som råkat ut för en situation där någon bekant undrat varför ens parti inte har någon miljöpolitik och då man bestämt svarat: ”Det har vi visst!” Många människor är antingen för lata och har helt gått på Miljöpartiets skickliga pr-trick eller så tycker de helt enkelt att Miljöpartiet driver en bättre miljöpolitik då de alltid gjort det. Medan Miljöpartiet alltid kopplat an saker och ting till sina hjärteområden så har Folkpartiet enbart talat om kärnkraft samtidigt som Centerpartiet inte riktigt lyckats utmana Miljöpartiet på miljöområdet.

Oftast menar miljöpartister och vänstermänniskor att världen går under om man snabbt inte agerar mot utvecklingen och visst ligger det en stor sanning i det som sägs men man undgår det faktum att världens ekonomier baseras på de resurser vi använder oss av i dagsläget – fossila bränslen. Med deras politik införd och med ett större statligt inflytande skulle vi aldrig kunna ersätta de fossila bränslen som smutsar ned våran värld. Det är en sak att göra det dyrt att smutsa ned våran miljö och det är en helt annan sak att förbjuda sådant som smutsar ned våran värld. Det första vill liberaler göra, det sistnämnda vill miljömuppar göra.

Oftast riktar sig miljöpartister in sig på transporter, flygplan och bilar som stora miljöproblem när det grundläggande problemet egentligen är fordonens drivmedel. Därför är marknaden ett viktigt verktyg. Staten ska inte begränsa den utan använda sig av den. Hårda beskattningar av fossila bränslen för att skapa incitament att utveckla nya drivmedel är ett sådant sätt. När miljömuppar klagar på billiga flygresor ska inte flygbiljetterna i sig beskattas utan utsläppet, en liknande effekt skapas även här.

Ytterligare förbudsiver hos miljömupparna leder till de återkommande kraven på minskad köttkonsumtion. Jag förstår vikten av att minska våran köttkonsumtion men jag skulle aldrig önska att göra det genom politiska och statliga påtryckningar. Oftast anklagas man för att undvika problemet när man säger att mycket även handlar om konsumentmakt men jag är helt på denna linje. Makten ligger hos konsumenterna, precis som i fallet med att handla ekologiska produkter. Många människor på senare tid har blivit vegetarianer på grund av klimatskäl, och jag tror att människor kan komma att undvika kött en eller två gånger i veckan av samma skäl. Jag har börjat göra det trots en stor förälskelse i kött.

Svensk klimat- och miljödebatt har de senaste åren fokuserat mycket på energi, bland annat genom Folkpartiets envisa talan om kärnkraft, och det är verkligen synd. Ett viktigt område att ta sig an är faktiskt att bevara den biologiska mångfalden och att värna om vår närmiljö i såväl skogar som sjöar. Vi måste lyfta upp detta ämne på dagordningen och föra en diskussion om hur vi kan bevara den biologiska mångfalden, det här området är minst lika viktigt som behovet av kärnkraft.

Och avslutningsvis, den främsta skillnaden mellan liberaler och miljömuppar är tilltron till teknologiska och vetenskapliga framsteg. Att Miljöpartiet motsätter sig GMO, och till och med GMO-odlat kött, säger väldigt mycket om miljömupparnas förhållning till teknik och vetenskap: de föraktar sådana framsteg medan liberaler omfamnar dem.

Kapitalismen lyfter världen ur fattigdom

Posted on by
Svara

Såhär i tider av europeisk skuldkris och annalkande midvintermörker kan man lätt bli lite nedstämd då man funderar över sin samtid, i synnerhet som obegåvade dårar okunnigt skyller nyss nämnda ekonomiska kris på antingen kapitalismen, EU, eller båda. I själva verket är orsaken till krisen snarast den omvända, politiker har lagt sig i fungerande marknader och satt marknadens mekanismer ur spel, samt belånat sina väljare upp över öronen utan deras samtycke eller ens kännedom.

Men nu hade jag inte tänkt ytterligare bidra till den kollektiva nedstämdheten, utan tvärtom försöka muntra upp lite grann genom att lyfta blicken till att också omfatta världen bortom västvärldens krishorisont. Gör man det så kan man snart konstatera att där händer något fantastiskt. Sakta men säkert håller miljoner och åter miljoner människor där på att resa sig ur den fattigdom de för bara en generation sedan varit dömda att leva hela sina liv i, och de gör det inte i första hand med hjälp av Västvärldens bistånd, eller med hjälp av statlig fördelningspolitik, utan de gör det huvudsakligen av egen kraft, och de gör det med kapitalismen och marknaden som hävstång.

Ett av många goda exempel är Senegal. Efter en tids ekonomisk kräftgång valde landet 1994 att kraftigt devalvera sin valuta och genomföra massiva marknadsreformer; statliga subventioner och prisregleringar avskaffades, statens roll i ekonomin minskades, och man började verka för större ekonomisk integration i den västafrikanska regionen. Devalveringen innebar initialt ett stålbad, då priserna på många basvaror ökade kraftigt, men de samlade reformerna har sammantaget och sett över tid gjort underverk för den senegalesiska ekonomin. Inflationen, som tidigare varit ett stort problem, pressades ned till låga ensiffriga tal, och den genomsnittliga tillväxten översteg 1995-2004 5% per år, och har också därefter varit fortsatt god.

Ytterligare ett upplyftande exempel är den före detta sovjetrepubliken Azerbajdzjan. Sedan Sovjetunionens fall har det lilla landets BNP i runda slängar tiofaldigats, och sedan sekelskiftet har andelen fattiga i Azerbajdzjan minskat från över 50% till runt 15%. Den utvecklingen är resultatet av en omfattande och framgångsrik privatiseringspolitik-, och företagarpolitik. Azerbajdzjan pekades 2009 ut av Världsbanken som det land i världen som bäst främjat det inhemska företagsklimatet, genom att halvera tiden och kostnaden som krävs för att starta ett företag, förenkla skattesystemet, och avreglera lånemarknaden. De första sex månaderna efter att reformerna genomförts ökade antalet nyregistrerade företag med 40%, och Azerbajdzjan steg från plats 97 till plats 33 på Världsbankens rankning av företagsklimatet i världens länder.

Ytterligare ett, inte fullt så nytt, fantastiskt exempel på hur marknadsreformer och större ekonomisk frihet påverkar ett land är Irland. Irland ses idag av de flesta som ett rikt västland som vilket som helst, men så har det inte alltid varit. Faktum är att så sent som början av 1980-talet var Irland fortfarande en efterbliven agrar ekonomi i den europeiska periferin. Det var inget riktigt fattigt land i ordets rätta bemärkelse, och absolut inget U-land, men det var långt ifrån de utvecklade, sofistikerade ekonomier som återfanns på kontinenten och i Storbritannien. En tredjedel av löntagarna arbetade i den offentliga sektorn, mer än en procent av befolkningen emigrerade varje år, en medelinkomsttagares marginalskatt uppgick till 60%, 20% av arbetskraften var arbetslös, och de offentliga underskotten närmade sig 15% av BNP. Men så hände något, irländarna började sänka skatter, minska de offentliga utgifterna, och avreglera. Snart storsatsade företag som Ryanair, Microsoft, Intel, och Google i det irländska näringslivet, jobben i privat sektor har sedan dess ökat i antal med 60%, och mot slutet av 90-talet uppgick den irländska tillväxten årligen till runt 10%. Den irländska ekonomin kom att kallas ”den keltiska tigern” med anledning av dess likhet med de snabbväxande ostasiatiska tigerekonomierna.

Självfallet rymmer världen fler nyanser än vad jag kortfattat återger ovan, och allting är inte odelat positivt i de länder jag nämner; många senegaleser är fortfarande mycket fattiga, den azeriska ekonomin är i hög grad beroende av sin oljeindustri, och Irland drabbades hårt av finanskrisen 2008 med anledning av förekomsten av en fastighetsbubbla och banksektorns stora exponering mot denna. Men det förtar inte storheten i tredje världens lyft ut ur fattigdomen. Det låter sig lätt konstateras att världen utvecklats och fortsätter utvecklas i obestridligt positiv riktning, och att kapitalismen är en stor del i den utvecklingen.

Den årliga luciadebatten.

Posted on by
Svara

Lucia är en av mina personliga favorittraditioner, konstigt nog verkar det som om denna tradition på senare år utvecklat en underlig förmåga att skapa rubriker.
Nu är det inte längre på grund av de många tonårsfesterna med väldigt hög alkoholhalt som är mer regel än undantag vid denna högtid, utan av en annan anledning.
Den är förstås reglerna kring val av Lucia.
Vi möts varje år av rubriker som avslöjar att vissa skolor inte vill att pojkar ska få kandidera till den åtråvärda posten som lucia. Enligt exempelvis Dagens Nyheter har detta hänt på minst två skolor år. Först har vi Flygelskolan i Lund där en pojke vid namn Loke Båtshake av skolans ledning hindrats från att bli lucia med hänvisning till att lucia brukar vara av kvinnligt kön.
Sedan har vi ytterligare en skola belägen i Lund, Östratornskolan, där Sepehr Gharanfoli valdes till lucia under omröstningen men sen nekades luciakronan. Nu har dock skolan beslutat att det är bra att följa det resultat som nåddes genom en demokratisk omröstning, följaktligen blir Sepehr årets lucia.

Själv förstår jag inte riktigt varför det ses som ett problem att en kille vill vara lucia. Jag tycker det är ett större problem att en skola tillåts hindra elever från att ställa upp i demokratiska val, med hänvisning till något de inte själva kan påverka i någon större utsträckning. Eller än värre, att valresultat inte behöver respekteras om man inte tycker om dem.
Vill eleverna att en kandidat av manligt kön skall vara lucia så kommer de rösta på honom. Vill de ha en kandidat som är av kvinnligt kön kommer de rösta på henne. Låter enkelt nog.
Ytterligare ett problem är situationen som uppstår den dag en skola tvingas ta ställning till ifall ett transexuellt barn skall få vara lucia. Är det biologiskt eller mentalt kön skolan kommer ta hänsyn till?

Om säkren kompletteras med krona, strut, glitter eller krans bryr jag mig inte särskilt mycket om. Vid större luciatåg ser du ändå inte vem som är vem eller vem som är vad. Undantaget var när våra luciatåg i skolan inkluderade Jesusbarnet inkörd i en kundvagn, för det märktes.

Nej, när det kommer till luciatåg finns det en sak jag bryr mig om.
Är du tondöv har du inte i ett luciatåg att göra.
Jag bryr mig betydligt mer om att mina öron slipper misshandlas än att mina ögon ska undvika synen av en kille med stearinljus på huvudet istället för stjärnor.

Frihetligt är här!

Posted on by
Svara

Idag lanserar vi (vilka ”vi” är kommer du inom kort kunna läsa mer om på sidan Vi skriver på Frihetligt) bloggen Frihetligt! Frihetligt ska vara en stark och självständig röst för frihet, rättvisa och tolerans i en värld där förtryckarregimer kallblodigt mördar sina medborgare när de kräver mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, där vissa politiker är så förälskade i sin egen makt att de är beredda att utan att blinka spärra in oppositionella och muta valförrättare för att behålla den, och där den svenska liberalismen är så urvattnad att till och med ”liberalismens företrädare” i riksdagen aktivt motsätter sig att låta marknadskrafterna styra bostadsmarknaden.

Vi som skriver på Frihetligt håller inte helt och hållet med varandra i alla frågor – det är en del av poängen med Frihetligt, att visa på liberalismens inneboende mångfald – men vi verkar för ett Sverige där människor själva i så hög grad som möjligt får bestämma över sin egendom, där varje människa har fullständig och oberoende rätt till sin egen kropp, och ett Sverige som verkar för demokrati, fred, och frihet i resten av världen.

Utöver bloggen kan du även följa oss på Facebook och Twitter.

Notera också att vi som skriver på Frihetligt många gånger låter vårt engagemang för politik och samhälle ta sig uttryck på flera olika sätt vid sidan av Frihetligt, genom politiska partier, ungdomsförbund, intresseorganisationer, andra bloggar, föreningar, etc, men de åsikter som publiceras här svarar enbart den enskilde skribenten som publicerar åsikten för.

Liberala hälsningar
Bawar Ismail, Tove Henriksson, Joakim Holmertz, och Ida Mörk