Nära vänner och bekanta vet att jag inte är så särskilt förtjust i miljö- och klimatfrågor men på senare tid har man blivit en allt mer motvillig miljökämpe.

Klimatkrisen med den globala uppvärmningen och miljöförstörelsen är ett hot mot oss alla och våran planet. Kort sagt är klimatkrisen ett hot mot våra friheter. Det bör därför vara en självklarhet att liberaler och frihetskämpar värnar om våran planet och natur. Det är därför beklagligt att svenska folket har ett större förtroende i miljöfrågor för partier och rörelser som vill åstadkomma förändringar genom förbud, piskor och ett större statligt ansvar. Jag åsyftar givetvis på Miljöpartiet de gröna, även så kallade miljömuppar.

Sveriges två liberala partier har inte lyckats positionera sig som trovärdiga alternativ i miljö- och klimatfrågan. Jag är nog inte den enda som råkat ut för en situation där någon bekant undrat varför ens parti inte har någon miljöpolitik och då man bestämt svarat: ”Det har vi visst!” Många människor är antingen för lata och har helt gått på Miljöpartiets skickliga pr-trick eller så tycker de helt enkelt att Miljöpartiet driver en bättre miljöpolitik då de alltid gjort det. Medan Miljöpartiet alltid kopplat an saker och ting till sina hjärteområden så har Folkpartiet enbart talat om kärnkraft samtidigt som Centerpartiet inte riktigt lyckats utmana Miljöpartiet på miljöområdet.

Oftast menar miljöpartister och vänstermänniskor att världen går under om man snabbt inte agerar mot utvecklingen och visst ligger det en stor sanning i det som sägs men man undgår det faktum att världens ekonomier baseras på de resurser vi använder oss av i dagsläget – fossila bränslen. Med deras politik införd och med ett större statligt inflytande skulle vi aldrig kunna ersätta de fossila bränslen som smutsar ned våran värld. Det är en sak att göra det dyrt att smutsa ned våran miljö och det är en helt annan sak att förbjuda sådant som smutsar ned våran värld. Det första vill liberaler göra, det sistnämnda vill miljömuppar göra.

Oftast riktar sig miljöpartister in sig på transporter, flygplan och bilar som stora miljöproblem när det grundläggande problemet egentligen är fordonens drivmedel. Därför är marknaden ett viktigt verktyg. Staten ska inte begränsa den utan använda sig av den. Hårda beskattningar av fossila bränslen för att skapa incitament att utveckla nya drivmedel är ett sådant sätt. När miljömuppar klagar på billiga flygresor ska inte flygbiljetterna i sig beskattas utan utsläppet, en liknande effekt skapas även här.

Ytterligare förbudsiver hos miljömupparna leder till de återkommande kraven på minskad köttkonsumtion. Jag förstår vikten av att minska våran köttkonsumtion men jag skulle aldrig önska att göra det genom politiska och statliga påtryckningar. Oftast anklagas man för att undvika problemet när man säger att mycket även handlar om konsumentmakt men jag är helt på denna linje. Makten ligger hos konsumenterna, precis som i fallet med att handla ekologiska produkter. Många människor på senare tid har blivit vegetarianer på grund av klimatskäl, och jag tror att människor kan komma att undvika kött en eller två gånger i veckan av samma skäl. Jag har börjat göra det trots en stor förälskelse i kött.

Svensk klimat- och miljödebatt har de senaste åren fokuserat mycket på energi, bland annat genom Folkpartiets envisa talan om kärnkraft, och det är verkligen synd. Ett viktigt område att ta sig an är faktiskt att bevara den biologiska mångfalden och att värna om vår närmiljö i såväl skogar som sjöar. Vi måste lyfta upp detta ämne på dagordningen och föra en diskussion om hur vi kan bevara den biologiska mångfalden, det här området är minst lika viktigt som behovet av kärnkraft.

Och avslutningsvis, den främsta skillnaden mellan liberaler och miljömuppar är tilltron till teknologiska och vetenskapliga framsteg. Att Miljöpartiet motsätter sig GMO, och till och med GMO-odlat kött, säger väldigt mycket om miljömupparnas förhållning till teknik och vetenskap: de föraktar sådana framsteg medan liberaler omfamnar dem.