Månadsarkiv: januari 2012

Kultur: om utbud och efterfrågan

Posted on by
1

Dunkers Kulturhus i Helsingborg har av ekonomiska skäl nyligen fått ställa in en av 2012s största utställningar. I Sydnytt (16e januari) intervjuas den nytillträdda kulturchefen om hur hon planerar öka antalet besökare, hennes första kommentar kring detta är ”det handlar inte om att ge folk vad de vill ha”. Istället lyfter hon fram frågeställningen ”vad hindrar dig från att besöka oss?”.

Detta är kulturens problem.
Alla gymnasiestudenter har läst om förhållandet mellan utbud och efterfrågan, ändå missar kulturchefen (och därmed den som är ytterst ansvarig för ekonomin) det allra mest grundläggande. Folk betalar inte för något de inte vill ha.
Dunkers Kulturhus är beläget i centrala Helsingborg, har öppet sex dagar i veckan och tar inte mycket i inträde. Det finns inget som hindrar människor från att besöka Dunkers Kulturhus.
Den logiska slutsatsen är att tillräckligt många potentiella besökare helt enkelt inte vill se det Dunkers Kulturhus har att erbjuda.

Kultur kan vara väldigt givande på otroligt många sätt, men den har inget egenvärde. Kultur får, som allt annat, ett värde först när det beslutas att den har ett värde. Först när någon upplever kultur har den ett värde och ju mer den berör desto större värde får den.
Större efterfrågan ger ett högre värde och därmed ökade intäkter. Enkelt.

Skådespelaren Chazz Palminteri stod vintern 2007 på en scen i en av de största teatrarna på Broadway och talade till några skolklasser. Han berättade att vägen till framgång är väldigt enkel: ”Be good at what you do and be well liked.”
Var bra på det du gör och var omtyckt.

Det ligger något i Palminteris ord. För att kunna driva en lönsam verksamhet inom denna sektor krävs att du uppfyller båda delarna. Kultur är inget människor behöver för att överleva utan något som ger extra färg på tillvaron, något som därmed ut ett rent ekonomiskt perspektiv är lyxkonsumtion. Att erbjuda en lyxvara ingen efterfrågar är en förlustaffär.
Vi kommer alltid betala för mat av den enkla anledning att vi måste.
Kultur är däremot något vi betalar för när vi önskar. Vill vi inte se den senaste uppsättningen av ”Showboat” så kommer vi inte betala för det.

Så enkelt är det.

Det märkliga är att kulturen inte förstår att det inte är så speciell.
I TV4as program Nyhetsmorgon diskuterades för några år sedan kulturbidraget och flera människor som på olika sätt arbetade med kultur talade om hur viktigt det var. I soffan satt också skådespelerskan Siw Carlsson som var av en annan åsikt.
Hon röt till och berättade att innan hon kunde försörja sig som skådespelerska så hade hon ett vanligt jobb och hade teatern som hobby. Så enkelt är det.

Kulturen måste förankras i verkligheten. Kulturen måste inse att det inte går att försörja sig på att sälja något som för få vill ha.

En verksamhet som Dunkers Kulturhus måste erbjuda folket det folket vill ha om de vill fler besökare. När Dunkers Kulturhus går med vinst kan de börja erbjuda alternativ som riktar sig till en mindre målgrupp. Så enkelt är det.

Till den fredliga liberalismens, kommunismens och nazismens försvar

Posted on by
1

Under den tidiga torsdagskvällen förra veckan promenerade två män genom centrala Eskilstuna i riktning mot järnvägsstationen när de plötsligt blev påhoppade bakifrån av fyra okända svartklädda personer. De båda männen misshandlades därefter med knytnävsslag och sparkar i ungefär en halv minut innan personer i omgivningen uppmärksammade misshandeln och skrämde iväg våldsverkarna.

Motivet bakom det våldsamma överfallet var inledningsvis höljt i dunkel. Ett par dagar senare klargjordes det dock att de två männens stora synd, för vilken de förtjänade att bestraffas genom att berövas sin hälsa och trygghet, var att de inte delade gärningsmännens världsbild. De var liberaler. Tidigare under kvällen då de attackerades hade de deltagit i ett partimöte arrangerat av Liberala Partiet. Motivet bakom brottet framkom genom en lapp som lämnats i en partikamrats brevlåda:

”Som du antagligen vet så misshandlades två medlemmar i ditt parti efter torsdagens distriktsmöte. Detta var endast en liten försmak på vad som kommer att hända om ni gör några fler försök att etablera er i Eskilstuna. Vi kommer aldrig att acceptera liberal politik eller andra angrepp på arbetarklassen, och detta kommer inte att passera er obemärkt förbi.

Vi ger er nu en chans att lägga ner all politisk verksamhet. Om ni inte gör detta kanske just du blir nästa person att bli fysiskt påmind om konsekvenserna om konsekvenserna av att bedriva en arbetarfientlig politik.

Antifascistisk Aktion”

Därutöver hade ”AFA ser dig” sprejats över mottagarens ytterdörr. Lyckligtvis klarade sig offren med en hjärnskakning och några blåmärken, åtminstone för den här gången.

Det är svårt att då man läser eller hör om händelser som denna inte dra paralleller till de fruktansvärda dåden i Oslo och på Utöya förra sommaren. De dåden var såklart mycket värre än de som inträffade i Eskilstuna förra veckan, men principen bakom dem var densamma i båda fallen. Principen att de som inte delar den egna världsuppfattningen ska tystas och utrotas. Den som undviker att se helheten kan ha invändningar mot det konstaterandet då det på Utöya var vänstern som överfölls medan det i Eskilstuna var vänstern som överföll. Det är dock en alltför smal syn på saken, för att inte tala om vilken osmaklig förolämpning av socialdemokratin det är att klumpa ihop den med det vämjeliga avskum på yttersta vänsterkanten som låg bakom överfallet på Liberala Partiets företrädare i förra veckan. Nej, skiljelinjen i den här konflikten går inte mellan höger och vänster, utan mellan fredliga demokrater och våldsbejakande antidemokrater.

Våld och hot om våld har varit en del av världens totalitära ideologier sedan de befann sig i sin linda. Kommunismens grund är upprättandet av proletariatets diktatur genom revolution och väpnad konflikt. En av det tidiga Sovjetunionens högsta funktionärer tillika kommunistinternationalens förste ordförande, Grigorij Zinovjej, sade illustrativt: ”Vi måste få med oss 90 av Sovjetrysslands 100 miljoner invånare. Vad gäller de övriga så har vi inget att säga dem. De måste utrotas.” 1921, samma år som Adolf Hitler blev partiledare, bildade det tyska nazistpartiet NSDAP en väpnad falang (Sturmabteilung) i syfte bland annat att med våld angripa politiska motståndare. 25 år senare chockades världen av avslöjandet att nazisterna – utöver att ha startat ett världskrig – kallblodigt mördat miljontals oskyldiga människor på ett i det närmaste industriellt vis, mot bakgrund av att de betraktats som oönskade element i samhällsbygget. 80 år efter Sturmabteilungs bildande och 10 år efter Sovjetkommunismens fall chockades världen ånyo då militanta islamister utnyttjade civila trafikflygplan som massförstörelsevapen med vilka de dödade tusentals oskyldiga New York-bor. Ytterligare 10 år senare var det Europas tur att drabbas av terrorn då en ensam militant högerextremist genom en bomb i Oslos regeringskvarter och en massaker på ett läger för politiskt aktiva barn och ungdomar mördade 77 personer inom loppet av några timmar. Listan över exempel på våldsideologiers grymhet kan göras oändlig.

Våld och hot som medel för att uppnå politiska syften är inte bara oacceptabelt, det är oförlåtligt. Det är hela det fria demokratiska samhällets skyldighet att ständigt motverka nyttjandet av dylika medel som politisk argumentationsteknik. Det görs dock inte genom att som t ex Svenska FN-förbundet, Kristdemokraterna och somliga Sverigedemokrater förespråkar inskränka yttrande-, religions-, eller associationsfriheten. Förbud av specifika politiska åsikter gör inte att de försvinner, utan förpassar dem bara till det fördolda och ger dem möjlighet att spela martyrer. Att ignorera fungerar inte heller, det borde svenska politiker vara väl medvetna om efter att ha tystat och ignorerat Sverigedemokraterna hela vägen in i den svenska riksdagen. Om det finns något som kan kuva politiskt motiverat våld och de hatideologier som allt som oftast ligger bakom det så är det rimligen fri och öppen debatt. För på vilket sätt skulle man bättre kunna visa hur befängda de militanta idéer vi talar om här är, än genom att låta de som står bakom idéerna framföra dem och därefter med fakta och förnuftiga resonemang bevisa att de har fel?

Anledningen till att vi idag har ett främlingsfientligt parti i riksdagen är att de övriga partierna i allmänhet och vänstern i synnerhet ansett sig vara lite för fina för att debattera med Sverigedemokraterna, och när man undantagsvis ändå gjort det så har man inte ”nedlåtit” sig till att faktiskt bemöta deras oftast tämligen ihåliga argument och motbevisa det de säger, utan man har mästrat och predikat om det omoraliska i att stå för åsikter som inte ryms i den svenska politiska korrekthetens sfär. Sverigedemokraternas ord har därmed fått stå oemotsagda, varför de naturligtvis kringgärdats av en viss sanningens lyster, i synnerhet för dem som är lite för bekväma för att själva ta reda på hur saker och ting hänger ihop. Missförstå mig nu inte, jag menar inte att Sverigedemokraterna står för en militant ideologi att jämföra med nazism eller kommunism. Men i likhet med nazism och kommunism har Sverigedemokraterna genom att ignoreras och förtalas snarare än bemötas närts med övertygelsen att de ensamma kämpar för att framföra en ogenomtränglig sanning som inte går att bemöta, varför ”etablissemanget” istället gjort allt för att dölja den.

Genom att inte enbart fördöma och förtala utan även ta debatten kan vi skjuta i sank de våldsidkarnas ogenomträngliga sanningar. Därmed kommer de bakomliggande ideologiernas attraktionskraft att minska och med den våldsideologiernas anhängare. Vi har allt att vinna på att låta alla säga vad de vill och låta alla andra säga emot. Om jag säger A, och en annan person säger B, så kan en öppen debatt oss emellan, något förenklat, leda till en av två saker. Antingen så visar det sig att jag har rätt varmed jag stärks i min övertygelse och den andra personen går rättad och klokare ur debatten, eller också visar det sig att jag har fel varmed jag går rättad och klokare ur debatten och den andra personen stärks i sin övertygelse.

Efter att ha begrundat ovanstående kan vi enkelt konstatera att det som avgör hur ”farlig” en idé är inte avgörs av hur höger, vänster, religiös eller ens hur extrem den är, utan av vilka medel den berättigar. En libertarian som i det närmaste vill avskaffa staten, en kommunist som vill skapa ett klasslöst samhälle, och en nazist som vill skapa ett klasslöst och ”renrasigt” samhälle kan alla betraktas som extremister. Men så länge de inte använder sig av våld eller hot (i den mån det nu finns kommunister och nazister som tar avstånd ifrån våld, det är måhända en självmotsägelse) bör de få verka för att sprida sina åsikter, för genom yttrandefrihetens och den fria debattens natur kommer det i slutändan att gynna alla, antingen genom att alla vi andra stärks i vår övertygelse och tilltro till vår tidigare åsikt, i mitt fall tilltron till frihet, demokrati, marknadsekonomi och mångfald, eller genom att vår övertygelse motbevisas och vi går rättade och klokare ur debatten.

Det är inte bara KD som är bovarna i dramat

Posted on by
Svara

Sterilisering fortsätter att vara ett krav vid könsbyte och därmed firar Kristdemokraterna en seger. Att vi i Sverige 2012 fortfarande har kvar en sådan unken och djupt ofrihetlig och människorättskränkande lagstiftning om sterilisering av människor som begår könsbyte är svårt att ta in. Staten har ingen rätt, ingen som helst, att kränka en människas frihet och integritet – och det är många människor överens om, så även en riksdagsmajoritet.

Men tyvärr så verkar vissa partier svika sina ideal – när Alliansen lämnar walk over till Kristdemokraterna är det inget annat än en kompromiss om mänskliga rättigheter där man fortsätter att tillåta denna medeltida process fortgå.

Kristdemokraterna är alltså inte de enda bovarna i dramat. När de övriga partierna i regeringen inte tar strid för individens frihet och de mänskliga rättigheterna gör det M, C och FP till medbrottslingar – oavsett ståndpunkt. Att allianspartierna gått med på KD:s otroligt dåliga ursäkt till ”juridiskt” argument är skamligt och resulterar i en djup besvikelse. Mänskliga rättigheter kan man inte låta utredas fram, de fastställs mycket enkelt då de universella rättigheterna är mycket enkla att förstå och applicera i lag. Hur svårt är det att bara få ett slut på denna orättfärdiga och inhumana sterilisering genom en enkel votering i riksdagen?

Det är mycket enkelt men allianspartierna har inte vågat ta strid. ”Men det är bra att frågan inte fått en tvärstopp” försöker vissa borgerliga politiker försvara sig med – frågan måste få ett tvärstopp nu i och med en votering. Lyssna inte på KD och för Guds skull – låt inte KD hålla ett grepp om denna fråga.

Vill de modiga, borgerliga politikerna i Riksdagen som har ryggrad rädda sig själva och sin trovärdighet borde man göra gemensam sak och rösta tillsammans med de rödgröna i en eventuell votering. Mänskliga rättigheter ska inte kompromissas bort – de ska försvaras. Hör ni det C, FP och M?

Media: Expressen, DN

Uppdatering 12/01-2011 18:17: Det bör tilläggas att tvångssteriliseringarna görs på transpersoner som genomgår könskorrigerande behandling. Se Frihetssmedjan.

Alla tjänar på den sänkta restaurangmomsen

Posted on by
1

Den sänkning av restaurangmomsen som regeringen deklarerade i höstas och som trädde ikraft i samband med årsskiftet har ägnats stor uppmärksamhet den senaste veckan. Media skriver om det ur ett nyhetsperspektiv, restaurangerna marknadsför sina nya lägre priser, och tyckare av olika slag hissar och dissar förändringen.

De som hyllar momssänkningen tenderar att göra det med hänvisning till att den kommer att skapa jobb och sänka priser (m a o stärka vår köpkraft). Det är alldeles riktigt att det sannolikt kommer att bli två konsekvenser av reformen, men jag anser att man går miste om den absolut största vinsten med momssänkningen om man lägger för stort fokus på jobbskapande och sänkta priser. Dessutom lämnar man öppet mål för motståndarna i debatten som kommer att hävda att man skulle kunna skapa fler än 3 500 jobb (det är antalet jobb reformen beräknas generera) för 5 miljarder kronor, som de säger att reformen kommer att kosta.

Det är dock en myt, för att inte säga en lögn, att reformen, som är en skattesänkning, alls kommer att kosta något. Momssänkningen innebär ju per definition att alla de som av statens våldsmonopol avtvingas en del av sina pengar för statens räkning när de köper en pizza hädanefter kommer att avtvingas en mindre del av sina pengar. För att illustrera det orimliga i att hävda att en skattesänkning kostar något kan vi ponera att jag går en sväng på stan: under promenaden stöter jag på en korvgubbe som för 40 kronor vill sälja mig en korv fylld med transfetter och en burk läsk fullproppad med socker. Enligt resonemanget att en skattesänkning kostar pengar skulle jag om jag i det här scenariot väljer att inte köpa någon korv och läsk betala 40 kronor för bättre hälsa. Resonemanget att skattesänkningar kostar kan således bara vara en rimlig hållning om man är av uppfattningen att alla pengar i samhället egentligen tillhör staten, vilken av ren godhet delar ut en del av sina pengar till de enfaldiga små människorna att själva bestämma över. Och det är en uppfattning som inte ens vänsterpartiet delar nu för tiden, åtminstone inte officiellt.

Det är just detta, att en ansenlig summa pengar varje år övergår från att transfereras på tvångsmässig basis till på frivillig, som är den stora vinsten med momssänkningen. Att reformen skapar jobb och stärker människors köpkraft är självfallet glädjande och positivt, men också om inte en enda restaurang sänkt sina priser och inte en enda person nyanställts som följd av reformen hade jag tyckt att det varit en god reform eftersom statens tvångsmässiga makt över enskilda individer minskat.

Därtill finns en mängd andra vinster med den här reformen. Även om en restaurang varken nyanställer eller sänker priser så kan det hända att deltidsanställda ges möjlighet att arbeta fler timmar och därmed stärka sin egen ekonomi, investera i ny bättre köksutrustning eller snyggare och mer stämningsfull inredning, en företagare som jobbar 60-timmarsveckor kanske kan ta ut en extra semestervecka, osv. Sedan så får vi ett mer konsekvent skattesystem, tidigare betalade man 12% moms för en take away-måltid och 25% moms för samma måltid om den intogs på restaurangen. Nu är momssatsen densamma oavsett var du intar din måltid.

Kvittot från mitt första restaurangbesök efter momssänkningen.

I grund och botten så är sänkningen av restaurangmomsen en reform som alla tjänar på; som en direkt följd av den så kommer statens negativa inflytande över frivilliga överenskommelser att minska, tusentals människor kommer att få nytt jobb, åter tusentals människor kommer att få möjlighet att gå upp i arbetstid, tusentals restauranger kommer att både sänka sina priser med sammanlagt flera miljarder kronor och investera i verksamheten, och tusentals restaurangägare kommer att kunna unna sig lite mer än tidigare samt stå bättre rustade för dåliga tider. Och sist men inte minst, alla vi som då och då besöker en restaurang kommer att kunna njuta av bättre service!

Smaklig måltid!