Författararkiv: Bawar Ismail

Hyckleri och värderingar – Replik på ”Telia, Vitryssland och svensk okunnighet”

Posted on by
Svara

Ville Nordström skriver på Frihetssmedjan om den senaste rapporteringen kring Telias verksamhet i Belarus och menar att vi som kritiserat verksamheten bör fokusera på annat. Från texten;

”Telia Sonera är minoritetsägare i Turkcell, och har dessutom en ägarkonflikt med en annan ägare i Turkcell vilket innebär att de har ingen möjlighet alls att påverka just nu. Turkcell i sin tur äger operatörer i flera diktaturer, bland dem Vitryssland. Telia Sonera äger en mycket liten andel av dessa operatörer. Svenska staten är minoritetsägare i Telia Sonera. Detta innebär att staten inte har något makt över Telia Sonera, som i sin tur inte har makt över Turkcell, och ännu mindre makt över de operatörer som finns bl.a. i Vitryssland.

Så vad ska Telia göra? Ska de bryta avtalet med den Vitryska regeringen och avsäga sig sin licens, och därmed förlora många många miljoner? (Vilket de inte ens kan göra, då Telia Sonera är MINORITETSÄGARE av dessa företag.) Detta är extra dåligt då första, andra och fjärde AP-fonderna (utöver de 37% som svenska staten äger) alla äger delar av Telia Sonera. (Vilket de Ska de vägra övervaka mobilnätet och på så sätt bryta mot lagen och då riskera att de anställda hamnar i fängelse? (Vilket också är svårt att göra, samma skäl som ovan.)”

Låt mig först kommentera TeliaSoneras andelar i Turkcell. Ja, när det kommer till direkta andelar i TurkCell har TeliaSonera en minoritetsandel på runt 13%. Tvisten som Nordström nämner utspelar sig i majoritetsägaren av Turkcell, nämligen Turkcell Holding. Där ska TeliaSonera egentligen inneha 64% men då medägaren Çukurova ännu inte överlämnat sina aktier har affären ej genomförts vilket dragit tvisten till domstol där det 2009 dömdes till TeliaSoneras fördel. Innan affären med Çukurova innehade TeliaSonera 37% av aktierna i Turkcell Holding. Tvisten är ännu inte löst men bevisar ändå att Telia inte innehar något betydligt små andelar av Turkcell och har således större möjligheter att påverka än Nordström ger bild av.

Den svenska staten har ägoandelar i TeliaSonera, måhända innehar man en minoritetsandel på 37% men det betyder absolut inte att man saknar verktyg för att påverka. Med 37% i ryggen har regeringen ändå rätt så mycket att säga till om på TeliaSoneras bolagstämmor. Om vår finansmarknadsminister gick upp i talarstolen och talade om TeliaSoneras verksamhet i dessa auktoritära eller illiberala samhällen så hade en stor andel av aktieägarna mycket väl kunnat påverkats i en annan riktning.

Man måste inte äga en majoritet för att ha något inflytande. Det gäller såväl TeliaSoneras ägoandelar i Turkcell som svenska statens andelar i TeliaSonera.

Hur som haver, min kritik grundar sig helt i våra statliga andelar i TeliaSonera och hyckleriet som uppstår. Nordström tar även upp Ericssons affärer med Vitryssland och där är jag inte lika hård i min kritik på grund av den enkla anledningen att Ericsson är ett privat företag. TeliaSonera har statliga kopplingar och därmed uppstår hyckleri. Varför?

Jo, Sverige har positionerat sig internationellt som ett land som främjar demokrati och mänskliga rättigheter. När ett företag med statliga kopplingar etablerar sig i icke-demokratier och går regimernas ärenden för att hjälpa dem slå ned bråkstakar, ja, då hycklar man. All retorik om demokratifrämjande förlorar helt enkelt sin effekt. Det är där problemet ligger – att företag försöker vinna mark på nya marknader och därmed måste ingå avtal med antidemokratiska regimer är en sak, att företag med statliga kopplingar gör det är en helt annan femma. Då handlar det om dubbelmoral och hyckleri och svenska staten blir indirekt ansvarig för de dåd som utförs av säkerhetstjänster med information från dotterbolagen i respektive land där man är verksam.

I slutändan handlar det helt enkelt om att den svenska staten ska stå upp för demokratiska värderingar. Vi kan inte ställa sådana krav på privata företag (såvida vi inte har specifika sanktioner mot ett visst land, exempelvis Iran och Syrien). Det är därför jag ställer mig kritisk till TeliaSonera och deras direkta eller indirekta verksamheter i auktoritära och odemokratiska stater.

Media: DI, SvD1, SvD2, AB

Dags att stå upp mot Moderaterna och Socialdemokraterna!

Posted on by
Svara

Den senaste tidens rapportering om vapenhandeln till Saudiarabien har väckt en mycket viktig och principiell diskussion. Flera partier i Riksdagen är för ett demokratikriterium för vapenexporten men tack vare Moderaterna och Socialdemokraterna lär förslaget aldrig bli en verklighet. Det är hög tid för de partier som driver en människorättslinje i diskussionen om vapenexporten att söka stöd över blockgränserna för att införa förbud mot vapenexport till förtryckande diktaturer.

Sverige har positionerat sig på den internationella arenan som en röst för fred och mänskliga rättigheter. Det är därför oacceptabelt att vi exporterar vapen till människorättskränkande länder som Saudiarabien, ett land som inte bara förtrycker sin egen befolkning utan även kväser folkliga uppror i grannlandet Bahrain. Hur ska Sverige ha någon trovärdighet när vi säger oss främja mänskliga rättigheter samtidigt som vi hjälper regimer att förslava sin befolkning?

Ett demokratikriterium måste införas i den svenska vapenexporten. Riksdagen har beslutat om att låta frågan utredas. Så långt är det en bra utveckling men ett demokratikriterium kan förbli en overklighet så länge Socialdemokraterna och Moderaterna får stå oemotsagda.

Fredrik Reinfeldt har ställt svenska jobb mot ett demokratikriterium och Stefan Löfven har inte avfärdat vapenexport till diktaturer på grund utav säkerhetspolitiska skäl. I riksdagsdebatten om Saudiaffären sade socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin att man kunde tänka sig ”försvåra” vapenexporten till icke-demokratier. Detta är bevis nog – Riksdagens två största partier vill inte se något demokratikriterium. De värderar människoliv olika – svenska jobb inom vapenindustrin väger tyngre än de människor som lever under förtryck med hjälp av svenska vapen.

Vilket leder oss till Folkpartiet och partiets mångåriga arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är hög tid för Folkpartiet att stå upp för sin politik och söka stöd bland övriga partier i Riksdagen. Det innebär att partiet går emot sin regeringskollega Moderaterna men i viktiga principiella frågor som ställer människoliv mot fortsatt vapenexport måste man driva på en människorättslinje.

Socialdemokraterna och Moderaterna har egen majoritet i frågan om det skulle bli en riksdagsvotering. Det bör dock inte avskräcka övriga partier från att ta striden, skulle förslaget röstas ned så förtydligas bara Socialdemokraternas och Moderaternas ställning i frågan. Sedan får de försvara sin människorättskränkande ställning gentemot svenska folket. Det gäller att stå upp och kämpa för sina principer och Folkpartiet bör ta initiativet och sträcka ut sin hand till övriga partier för att markera mot de krafter som inte ser problemet i att svenska vapen används för att förtrycka oskyldiga människor i vår omvärld.

Nu är det inte tid för protektionism, regeringslojalitet eller pajkastning – nu är det dags att stå upp för de oskyldiga människor som hålls i styr av regimer beväpnade med svenska vapen.

Here we go again: Dags att slå ihop C och FP?

Posted on by
Svara

Socialdemokraterna har slutligen format en trovärdig och fungerande opposition. Samtidigt har Alliansen med Moderaterna i spetsen fokuserat på att förvalta och finputsa politiken, istället för att driva igenom nödvändiga reformer. Visionerna har lagts på hyllan och det borgerliga alternativet har hamnat i samma sits som Göran Persson 2006 – man utstrålar trötthet och brist på visioner. Det är en farlig situation för Alliansen som mycket väl kan förlora valet 2014 på grund utav detta.

Det största problemet är dock småpartiernas situation inom Alliansen och hur de fortfarande marginaliseras. Likt en tvättsvamp har Moderaterna sugit till sig större delar av väljarskaran och lämnat de övriga borgerliga partierna till att sväva mellan 4-6% vardera. Som liberal är givetvis de liberala partiernas svaga situation en oroande sådan. Skall Sverige fortsätta att drivas mot en liberal riktning kräver det hyggligt starka liberala krafter. Moderaterna har sedan länge anammat en förvaltningslinje och distanserat sig från nödvändiga reformer som en reformerad arbetsrätt eller skattesänkningar och just därför är de liberala partiernas ställning så viktig – i en annan värld hade sådana reformer kunnat utredas och införas.

Efter valet 2010 blommade en debatt upp, som ständigt varit återkommande sedan 70-talet, om en sammanslagning mellan FP och C. Den debatten har åter igen lyfts upp, bland annat via Adam Cwejman som inför Folkpartiets Riksmöte blev intervjuad av SR men även ledarsidan på Barometern har tagit upp frågan. Det är mycket bra att debatten åter igen går igång, för ärligt talat kära läsare, det är ett förslag som verkligen bör övervägas.

Det största hindret för en sammanslagning är medlemmarnas föreställning om att partiernas kulturer och menningsskiljaktigheter inte skulle kunna möjliggöra en sammanslagning och en integrering. Det hela handlar om en motvilja och partipatriotism där man hellre fokuserar på sitt egna partis överlägsenhet framför liberalismens bästa. Sådana attityder kan givetvis motarbetas och förändras, förhoppningsvis, bland annat genom utökade samarbeten emellan partierna och en fortsatt diskussion om frågan.

Det absolut bästa hade varit om partiernas ungdomsförbund tog det första steget och slår sig samman – redan idag existerar ett missnöje bland partiernas ungdomar gällande områden där man anser att moderpartierna inte är tillräckligt liberala eller helt enkelt illiberala, lägg därtill viljan att ha starkare liberala krafter så skulle en sammanslagning mycket väl kunna legitimeras. Förutom att man då får ett samlat ungdomsförbund för unga liberaler så får man också en starkare bas för påtryckningar gentemot moderpartierna. Och vem vet, om det hela utförs väl så kanske inbitna och självgoda partister öppnar upp för en sammanslagning.

Nu när Moderaterna blivit det nya förvaltarpartiet krävs en starkare liberal kraft med visioner inför framtiden och vars existens är att bedriva liberal politik. Det är hög tid att åter igen diskutera en sammanslagning och driva den här frågan vidare. Om inte för Fp och C:s bästa, men för den svenska liberalismens bästa. Upp till kamp, frihetsvänner.

Liberal Debatt hade ett gammalt temanummer om ”Centerliberalerna”.

Gamla blogginlägg om FP+C: Hanna Wagenius, Adam Cwejman, Karl Malmqvist, Joakim Holmertz, Andreas Froby, Per Ankersjö, Emil Källström

”Borta bra, men hemma bäst?”

Posted on by
Svara

SDU ansöker om bidrag från Migrationsverket för att bedriva sin kampanj ”Borta bra men hemma bäst”. Ungdomsförbundet vill sprida information till invandrare om hur man kan återvända tillbaka och ansöka om återvändningsbidrag. Inget fel med det hela egentligen, andra organisationer söker ju bland annat också stöd för sådana informationsinsatser, utan mitt problem ligger i  kampanjens utformning kring ”Borta bra men hemma bäst”.

Really SDU? Är det verkligen så att hemma är bäst för alla?

Låt oss ta Somalia som exempel, särskilt då somalier tydligen är en av SDU:s målgrupper i kampanjen, och SDU:s lilla dröm om ”Borta bra men hemma bäst” faller pladask till marken.

”The conlict in Somalia left me in a prison cell with no care and very bad conditions. I was accused unjustly. I’ve been behind bars for years now…”

”I can no longer feel safe, not even at the mosques. At sunset every day, I have to go home and even there I don’t feel safe.”

”The conlift has interrupted my education repeatedly over the past 20 years. I had to move from one town to another, and go many years without education. Now that I’m about to graduate from high school, I face uncertainty. There are no accredited universities around…”

”Another accident occurred when I stood in front of my house gate and al-Shabaab fighters through out in of car a teenage young boy.
Unfortunately I could not do anything.”

Ovanstående citat är SMS från befolkningen i Somalia, det är en del av Al-Jazeeras nya nyhetsrapportering från landet där man skickar mass-sms till befolkningen och låter dem tala ut från sina hjärtan. SDU borde kika på några av de många SMS man fått in och sätta sig in i hur situationen är i landet. Men jag vet inte kära läsare, ovanstående citat kanske låter mysigt och gosigt för unga sverigedemokrater? Inte för mig i alla fall, och förmodligen inte heller för de somalier som immigrerat till Sverige.

I slutändan så visar det här bara vilket synsätt SDU har på olika människor. För mig som liberal är migration (dvs. såväl in- som utflyttning) en mänsklig rättighet – särskilt i dessa tider av globalisering och ständiga förflyttningar över gränser. Ingen människa ska ses som en belastning eller ett problem för samhället. Det gör dock SDU, därav deras återvändningskampanj för invandrare. För mig som liberal ligger lösningen med invandrare i utanförskap i integrationen – det är inget problem som man löser genom en simpel åsikt om att minska invandringen. Det handlar om att öppna upp möjligheter för alla som är utlåsta, för invandrare handlar det om bättre språk- och samhällsorientering samt generella åtgärder som öppnar upp arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Men SDU är inte intresserade av sådant – de vill uppmana somalier att återvända till Somalia istället.

Borta bra men hemma bäst kan inte appliceras överallt SDU, tyvärr.

Media: DN1, DN2, SR, EXP, MSN

Fel att inte intervenera i Syrien

Posted on by
Svara

I och med den arabiska våren och de auktoritära ledarnas respons på demonstrationerna har åter igen frågan om folkrätt kontra mänskliga rättigheter dykt upp på dagordningen. Två jurister tillika debattörer i folkrättsfrågor menar att det är fel att intervenera i Syrien.

Debattörerna hänvisar givetvis till FN-stadgans talan om att medlemsländerna ska avstå från hot och våld samt non-intervention i medlemsländernas interna affärer. Säkerhetsrådet kan bara intervenera för att säkra internationell fred och säkerhet. Vidare menar debattörerna att den syriska oppositionen är splittrad och de tar upp tidiga rapporter från Arabförbundet för att påvisa att oppositionen för beväpnad kamp mot regimen. Debattörerna tycker även att Kina och Rysslands veto i Säkerhetsrådet räddade den rådande normen om icke-intervention.

Givetvis håller jag inte med debattörerna i frågan: Det är fel att inte intervenera i Syrien, inte tvärtom.

Att principen om staters suveränitet går före universella mänskliga rättigheter – det existerar inte i min värld. Dessa rättigheter är ”universella” dvs. de gäller överallt och står över allt annat. I Syrien kränks inte bara det syriska folkets rätt till frihet utan även deras rätt till liv. Staten har misslyckats fatalt med att skydda medborgarna, istället beskyddar sig staten gentemot medborgarna. Fortsätter våldet att eskalera i Syrien har vi fått oss en regional säkerhetsrisk – flyktingströmmar kommer bland annat drabba Turkiet (därmed deras ständiga vaka över utvecklingen) och i en situation där full inbördeskrig råder kan våldet komma att sprida sig över gränserna. Irak, Libanon, Israel och Turkiet skulle bland annat drabbas. Det ligger därför i omvärldens intresse att få ett slut på oroligheterna.

Man kan vara en varm folkrättskramare och vilja värna ett icke-våldsamt förhandlingssätt i konflikter men sanningen är att verkligheten ibland tvingar oss till att ta nödvändiga våldaktioner. Insatserna i forna Jugoslavien är ett av de främsta exemplen där våld var tvungen att tas för att förhindra fortsatt våld. Om omvärlden istället hade tittat på med hänvisningar till staters suveränitet och rätt att hantera sina egna affärer hade tragedin i Balkan varit ännu värre. Omvärlden har en moralisk plikt att stoppa mördarregimer från att utradera sin befolkning – må det gälla etniska som politiska utrensningar, vi har ingen rätt att stå vid sidan om och göra ingenting. Allt för många gånger har omvärlden haft denna inställning eller blindhet – vi har stått vid sidan och sett när folkmord begicks i Rwanda, när kurder gasades ihjäl i Halabja och nu spelas samma gamla vanliga scenario upp igen. Massmord sker framför ögonen på oss i Syrien och omvärlden agerar inte för att stoppa massakrerna, det är fel av oss att inte intervenera – särskilt när syrier själva ber om hjälp från omvärlden. Allt för många gånger har vi lovat oss själva: aldrig mer – men var gång dessa hemskheter dyker upp backar vi och glömmer vad vi så många gånger lovat varandra som medmänniskor. Det är skamligt och sorgligt.

Den syriska oppositionen må vara splittrad och en fraktion av den må bedriva väpnad kamp men det utgör inget hinder för att ingripa militärt. Det är inte för oppositionens skull man ska intervenera, det är för den vanliga människans skull. För befolkningen som helhet. Operationens främsta syfte ska vara att hjälpa civila, oskyldiga människor. Att en del av oppositionen även tagit till vapen är också en konsekvens av att omvärlden inte hjälper till – de har valt våldets väg för att störta sina förtryckare och för att försvara sig själva. Sådan blir situationen när statens främsta uppgift – att försvara medborgarna – totalt kollapsat.

Avslutligen finns det människor där ute som menar att en intervention inte skulle vara legitimt då Arabförbundet inte stödjer någon sådan aktion. Det är helt fel. Under den senaste tiden har även medlemsländer inom Arabförbundet börjat tala om en intervention i Syrien. Såväl Tunisien som Qatar har förespråkat att en fredsbevarande operation inleds i landet, lägg därtill Saudiarabiens vilja att beväpna den syriska oppositionen och Turkiets uttalanden om att upprätta en säkerhetszon så faller debattörernas påståenden. Man har alltså även inom Arabförbundet och i Turkiet har man börjat diskutera en eventuell intervention – att organisera en fredsbevarande operation skulle därmed säkerligen få gehör bland arabvärlden. Kom ihåg, en intervention betyder inte per automatik en Irak-invasion. Interventioner kan göras genom simpla flygförbudszoner, säkerhetszoner, fredsbevarande operationer och dylikt. Inget säger att man ska göra om Irak 2003, och det har ingen krävt heller.

Vill du läsa mer rekommenderar jag The Economist och deras debatt i frågan.  Läs gärna även Shadi Hamid: ”Why we have a responsibility to protect Syria”

Rätten till kärlek gäller alla

Posted on by
1

Alla Hjärtans Dag är kommen – en dag som både hissas och dissas. Det är en kommersiell temadag om kärlek. Men den 14:e februari är så mycket mer än det – dagen är även ett tillfälle för oss att inse hur lyckligt lottade vissa människor är.

Alla människor har nämligen inte den simpla, och för oss så självklara, rätten att få älska vem man vill. Denna rättighet är under reglering eller helt av otillgänglig för vissa människor. På en dag som denna är det ett ypperligt tillfälle att ta upp detta.

Hur skulle du må om du inte fick träffa din kärlek? Om du inte fick umgås med den du gillar? Hur skulle du må om du anklagas för att vara något oönskat? Jag skulle må mycket dåligt och det skulle säkerligen du också, kära läsare.

I Iran finns speciella ”poliser” som iakttar och spionerar på ungdomar. Om man är av två olika kön får man inte gå på gatan hand i hand, om du då inte kan bevisa att ni är släkt. I den teokratiska diktaturen är kärleken reglerad, staten förhindrar människor från att umgås. Det är en djup frihetsinskränkning som tvingat ungdomar att umgås i hemlighet. Det är mycket sorgligt. Denna situation existerar i många andra ofria länder, styrda av verklighetsfrånvända regimer.

Homosexualitet förbjuds och homosexuella förföljs i ofria länder. I andra länder tilldelas det dessutom dödsstraff om man är homosexuell. I Saudiarabien, likväl Iran, är det här vardag. Men även i västvärlden ser vi antihomosexuella krafter. I USA arbetar extremhögern ständigt för att bland annat få ett tillägg i konstitutionen som definerar äktenskap mellan en man och en kvinna. Det finns mycket kvar att även göra i vårt moderna samhälle. Fortsatt arbete mot diskriminering och intolerans bland annat. Kärleken är fri – individen har rätten att bli kär i vem man vill.

Men vi har ytterligare en kärleksinskränkning som frodas bland oss. I Sverige riskeras uppemot 70 000 ungdomar att giftas bort mot sin vilja. Människor som förbjuds att få välja sin egna väg och sin egna kärlek och istället paras ihop av släkten. Det är också en djup frihetsinskränkning som måste upphöra. Även här har vi saker att göra i vårt moderna samhälle. Bland annat så måste Sverige skärpa lagstiftningen för att förhindra barnäktenskap. Men dessa arrangemang är ju givetvis även närvarande och även vanligt förekommande i andra delar av världen. Unicef bedriver ett arbete för att vända på detta och det finns mycket kvar att göra. Den främsta medicinen är helt klart: utbildning, utbildning och utbildning!

Så, på denna kommersiella dag finns även en möjlighet att luta sig tillbaka och faktiskt inse hur bra man faktiskt har det och hur lyckligt lottad man är. Att få älska vem man vill är en solklar rättighet som måste värnas och försvaras – för alla i vår runda värld. Fira kärleken för de som inte får.

För ett öppet och sansat debattklimat

Posted on by
4

”Breivik hatade mångkulturen och feminismen, de ”politiskt korrekta” och det anständiga Norge.

Breivik hatade mångkulturen och feminismen, de ”politiskt korrekta” och det anständiga Norge.

Det är en föreställningsvärd han delar med fler, i tidningarnas kommentarsfält, på rasist­iska bloggar som Avpixlat eller i tankesmedjor och kotterier som just ­Genusnytt, Axess och Timbro. I varierande grad.”

Ovanstående text är skriven av Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg. Jag vet inte vad ni får för föreställning av texten, kära läsare, men i mina ögon kopplar textförfattaren an terroristen Breivik och hans avskyvärda handlingar med en liberal tankesmedja som Timbro. Eller överreagerar jag bara? Överreagerar andra liberaler och borgare också?

Det är verkligen synd att en terrorist och massmördare skall användas som politisk slägga i ett försök att vinna billiga politiska poänger – poänger som inte ens tilldelas Aftonbladets ledarredaktion. Timbro är en liberal tankesmedja som samarbetat och samarbetar med ett flertalet olika frihetliga och liberala tänkare och tyckare – att ens kunna koppla an tankesmedjan med en person som Breivik är otroligt lågt och förstör den ack så viktiga och öppna debatten.

Vidare gäller även Genusnytt och Axess. Att Genusnytt är kritisk mot feminism är inte samma sak som att hata, och särskilt inte i samma starka utsträckning som Anders Behring Breivik. Det kan vem som helst inse och förstå. Det slår mig även att Lindberg med denna argumentation på något sätt förespråkar en form av censur. Ska man inte inte få kritisera feminism på grund utav att en terrorist hyser ett hat mot kvinnokampen? Det är en självcensur utan dess like. Lindberg fortsätter även gällande ”brutaliseringen av åsiktsklimatet”:

”Därför kan SVT:s Aktuellt ställa frågan ”Har invandringen gått för långt?” på bästa sändningstid. Och låta Annie Lööf (C) och Jimmie Åkesson (SD) diskutera saken.

Anständighetens gräns har flyttats. Starka krafter försöker nu flytta den ännu längre bort.”

Ska samhället inte få diskutera invandring? Man kan ha olika åsikter om SVT:s val av rubriksättning men det är diskussionen och det öppna samtalet som ska vara det centrala. En mörkläggning eller rädsla för att diskutera frågan gynnar bara invandrings- eller invandrarkritiska krafter – för då har myten om det politiskt korrekta samhället och dess nedtoning av en viss fråga bekräftats. I ett liberalt samhälle måste man kunna diskutera frågor öppet. Ja, Timbro släppte en rapport om ”Integration eller assimilation” men inget hat á la Breivik kommer till uttryck och inte heller brutaliseras debattklimatet. Anklagelserna saknar alltså helt och hållet några grunder. Följde ens Aftonbladets ledarredaktion Timbros diskussioner kring rapporten? Tror inte det. Trots det slänger vänstern ifrån sig Breivik-jämförelser om att Timbro delar uppfattningar med Breivik, det är beklagligt och otroligt lågt. Det hela är egentligen skrattretande och man undrar om det inte är Aftonbladets ledarredaktion som egentligen bidrar till ett mindre sansat debattklimat?

Frågan är om vänstern gör detta i en situation där de förlorar greppet om samhället? Socialdemokraternas rygg är bruten, facken förlorar medlemmar och folk har börjat vänja sig med skattesänkningar. Är det här ett sista desperat försök från deras sida att klänga sig fast vid något? Det måste göra ont att se ett borgerligt styrt samhälle. Fredrik Segerfeldt uttrycker det hela mycket bättre:

”Jag tror att det här med mitten är centralt. Var den politiska och ideologiska normen finns i samhällsdebatten avgör dess tyngdpunkt, dess fokus. Och svensk vänster – såväl den partipolitiska som den bredare, intellektuella – har i decennier varit van vid att utgöra debattens mittfåra, diskussionens givna utgångspunkt. Det som alla andra måste förhålla sig till. Det har skapat en grandios självbild.”

Det ligger något i det där. Samhället har förändrats och vänstern har inte följt med. Dessa debattörer kan dock göra bättre av sig  - vi väntar på ett öppet och sansat debattklimat, för samhällets bästa. Ryck upp er, vänsterskribenter.

Läs gärna: Fredrik Segerfeldt, Johnny Munkhammar, Johan Lundberg, Maria Sveland, Martin Marmgren, Markus Uvell

Sollentuna går i täten

Posted on by
Svara

Sollentuna kommun går i täten för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Kommunen går igenom ett förslag om att införa ungdomslöner – ungdomar under 25 år ska kunna anställas med 75% av lägstalönen. Det är ett nödvändigt ont med tanke på Sveriges stelbenta arbetsmarknad och höga anställningskostnader.

Att ha ett jobb att gå till är betydligt bättre än att leva på försörjningsstöd – det borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Ung Vänsters förbundsordförande, Stefan Lindborg, klagar på förslagen om ungdomslöner. Vi talar om 12 000 kronor före skatt. Lindborg menar att en ungdom inte kan leva på sådana kostnader om det inte följs utav lägre hyror och priser i butikerna.

Vilket får mig att undra – hur klarar då en student att under en månad leva på de cirka 9 000 kronor med lån och bidrag som man får från CSN under sina studier? Jag klarar mig på denna summa och skall göra det i några år framöver – varför kan då inte en arbetslös ungdom göra det under ett år?

Vänstern verkar missförstå dessa förslag (ibland undrar jag om de gör det medvetet) men ungdomslöner gäller inte alla och ska inte heller gälla livet ut för den som anställs med sådana villkor. Det är ju en självklarhet som helt förbises av vänsterdebattörer. Jag tycker att det är klokt och naturligt att en arbetsgivare ska kunna anställa en ungdom för en lägre lön under en period då den anställde utbildas och förbereds i sitt yrke.

Ibland undrar jag om vänstern satt sig in i verkligheten – de ungdomar jag talat med är givetvis inte glada över att anställas med lägre lön men förstår det nödvändiga. ”Hellre att jag jobbar än lever på bidrag liksom”.

Det bör givetvis även sägas att man inte ska nöja sig med dessa åtgärder – arbetsmarknaden måste reformeras och göras mer flexibel, samtidigt som man även underlättar för företag att anställa och växa. I vår stelbenta arbetsmarknad är människor fastlåsta vid sina jobb medan ungdomar och nysvenskar är utlåsta från arbetsmarknaden. Det här problemet måste åtgärdas med bland annat en reformering av LAS. Modellen som är värd att studeras är ”flexicurity” – ett system där en rörlig arbetsmarknad kombineras med en generös arbetslöshetsförsäkring.

Det är dags att vi tar itu med ungdomsarbetslösheten. Sollentuna tar täten i denna kamp och arbetsmarknadens parter bör följa dem.

Läs mer: Svenskt Näringsliv, Dagens Nyheter

Det är inte bara KD som är bovarna i dramat

Posted on by
Svara

Sterilisering fortsätter att vara ett krav vid könsbyte och därmed firar Kristdemokraterna en seger. Att vi i Sverige 2012 fortfarande har kvar en sådan unken och djupt ofrihetlig och människorättskränkande lagstiftning om sterilisering av människor som begår könsbyte är svårt att ta in. Staten har ingen rätt, ingen som helst, att kränka en människas frihet och integritet – och det är många människor överens om, så även en riksdagsmajoritet.

Men tyvärr så verkar vissa partier svika sina ideal – när Alliansen lämnar walk over till Kristdemokraterna är det inget annat än en kompromiss om mänskliga rättigheter där man fortsätter att tillåta denna medeltida process fortgå.

Kristdemokraterna är alltså inte de enda bovarna i dramat. När de övriga partierna i regeringen inte tar strid för individens frihet och de mänskliga rättigheterna gör det M, C och FP till medbrottslingar – oavsett ståndpunkt. Att allianspartierna gått med på KD:s otroligt dåliga ursäkt till ”juridiskt” argument är skamligt och resulterar i en djup besvikelse. Mänskliga rättigheter kan man inte låta utredas fram, de fastställs mycket enkelt då de universella rättigheterna är mycket enkla att förstå och applicera i lag. Hur svårt är det att bara få ett slut på denna orättfärdiga och inhumana sterilisering genom en enkel votering i riksdagen?

Det är mycket enkelt men allianspartierna har inte vågat ta strid. ”Men det är bra att frågan inte fått en tvärstopp” försöker vissa borgerliga politiker försvara sig med – frågan måste få ett tvärstopp nu i och med en votering. Lyssna inte på KD och för Guds skull – låt inte KD hålla ett grepp om denna fråga.

Vill de modiga, borgerliga politikerna i Riksdagen som har ryggrad rädda sig själva och sin trovärdighet borde man göra gemensam sak och rösta tillsammans med de rödgröna i en eventuell votering. Mänskliga rättigheter ska inte kompromissas bort – de ska försvaras. Hör ni det C, FP och M?

Media: Expressen, DN

Uppdatering 12/01-2011 18:17: Det bör tilläggas att tvångssteriliseringarna görs på transpersoner som genomgår könskorrigerande behandling. Se Frihetssmedjan.

Klimatkrisen är ett hot mot vår frihet

Posted on by
Svara

Nära vänner och bekanta vet att jag inte är så särskilt förtjust i miljö- och klimatfrågor men på senare tid har man blivit en allt mer motvillig miljökämpe.

Klimatkrisen med den globala uppvärmningen och miljöförstörelsen är ett hot mot oss alla och våran planet. Kort sagt är klimatkrisen ett hot mot våra friheter. Det bör därför vara en självklarhet att liberaler och frihetskämpar värnar om våran planet och natur. Det är därför beklagligt att svenska folket har ett större förtroende i miljöfrågor för partier och rörelser som vill åstadkomma förändringar genom förbud, piskor och ett större statligt ansvar. Jag åsyftar givetvis på Miljöpartiet de gröna, även så kallade miljömuppar.

Sveriges två liberala partier har inte lyckats positionera sig som trovärdiga alternativ i miljö- och klimatfrågan. Jag är nog inte den enda som råkat ut för en situation där någon bekant undrat varför ens parti inte har någon miljöpolitik och då man bestämt svarat: ”Det har vi visst!” Många människor är antingen för lata och har helt gått på Miljöpartiets skickliga pr-trick eller så tycker de helt enkelt att Miljöpartiet driver en bättre miljöpolitik då de alltid gjort det. Medan Miljöpartiet alltid kopplat an saker och ting till sina hjärteområden så har Folkpartiet enbart talat om kärnkraft samtidigt som Centerpartiet inte riktigt lyckats utmana Miljöpartiet på miljöområdet.

Oftast menar miljöpartister och vänstermänniskor att världen går under om man snabbt inte agerar mot utvecklingen och visst ligger det en stor sanning i det som sägs men man undgår det faktum att världens ekonomier baseras på de resurser vi använder oss av i dagsläget – fossila bränslen. Med deras politik införd och med ett större statligt inflytande skulle vi aldrig kunna ersätta de fossila bränslen som smutsar ned våran värld. Det är en sak att göra det dyrt att smutsa ned våran miljö och det är en helt annan sak att förbjuda sådant som smutsar ned våran värld. Det första vill liberaler göra, det sistnämnda vill miljömuppar göra.

Oftast riktar sig miljöpartister in sig på transporter, flygplan och bilar som stora miljöproblem när det grundläggande problemet egentligen är fordonens drivmedel. Därför är marknaden ett viktigt verktyg. Staten ska inte begränsa den utan använda sig av den. Hårda beskattningar av fossila bränslen för att skapa incitament att utveckla nya drivmedel är ett sådant sätt. När miljömuppar klagar på billiga flygresor ska inte flygbiljetterna i sig beskattas utan utsläppet, en liknande effekt skapas även här.

Ytterligare förbudsiver hos miljömupparna leder till de återkommande kraven på minskad köttkonsumtion. Jag förstår vikten av att minska våran köttkonsumtion men jag skulle aldrig önska att göra det genom politiska och statliga påtryckningar. Oftast anklagas man för att undvika problemet när man säger att mycket även handlar om konsumentmakt men jag är helt på denna linje. Makten ligger hos konsumenterna, precis som i fallet med att handla ekologiska produkter. Många människor på senare tid har blivit vegetarianer på grund av klimatskäl, och jag tror att människor kan komma att undvika kött en eller två gånger i veckan av samma skäl. Jag har börjat göra det trots en stor förälskelse i kött.

Svensk klimat- och miljödebatt har de senaste åren fokuserat mycket på energi, bland annat genom Folkpartiets envisa talan om kärnkraft, och det är verkligen synd. Ett viktigt område att ta sig an är faktiskt att bevara den biologiska mångfalden och att värna om vår närmiljö i såväl skogar som sjöar. Vi måste lyfta upp detta ämne på dagordningen och föra en diskussion om hur vi kan bevara den biologiska mångfalden, det här området är minst lika viktigt som behovet av kärnkraft.

Och avslutningsvis, den främsta skillnaden mellan liberaler och miljömuppar är tilltron till teknologiska och vetenskapliga framsteg. Att Miljöpartiet motsätter sig GMO, och till och med GMO-odlat kött, säger väldigt mycket om miljömupparnas förhållning till teknik och vetenskap: de föraktar sådana framsteg medan liberaler omfamnar dem.