Datalagringsdirektivet: Ineffektivt overkill

Det är ingen hemlighet att datalagringsdirektivet har upprört liberaler (med flera) i Europa.
Inte heller är det särskilt konstigt att så är fallet.

DLD innebär en möjlighet att kränka en individs privatliv utan att denne ens blir delgiven misstanke om brott eller att det ens finns skäl att misstänka personen från första början. Bara detta är ett vettigt skäl till att bli upprörd.
I både Tyskland och Rumänien har DLD i författningsdomstolen respektive högsta domstolen bedömts vara så kränkande att de stoppat införandet av DLD med hänvisning till de mänskliga rättigheterna.

Det är inte så att DLD skulle användas endast vid de absolut grövsta brotten. Vi pratar inte bara om terrordåd och hardcore internationell organiserad brottslighet.
Följande textutdrag kommer från en riksdagsmotion skriven av miljöpartister (Ferm, Ceballos, Kaplan, Nordin & Holm) oktober 2011:
”P3 Nyheter uppmärksammar den 27 oktober 2010 att en promemoria från Justitiedepartementet föreslår att polisen ska kunna begära ut abonnemangsuppgifter inte bara för grova brott, utan även för bötesbrott som gromning, fildelning och sexuellt ofredande.”
Med risk att låta som en fjortonåring: Fildelning? Seriöst.

Det som DLD kräver ska registreras är trafikuppgifter. Vem som kommunicerade med vem, när det gjordes och var det gjordes, etc. Det positiva med detta är att själva innehållet inte sparas. Det negativa är att helt oskyldiga människor lättare dras in i härvan för att de smsat, ringt eller mailat en person som sedan granskas.

Detta är bara några av alla problem som finns med DLD och det finns många som skrivit om dessa.
Egentligen finns det en större elefant i rummet.

Kära EU och ledamöter av Sveriges riksdag,
vad sjutton har ni tänkt datalagringsdirektivet ska tjäna till när brottslingar inser att de helt enkelt kan skicka brev istället?

Kony 2012

30 000.

Det är antalet barn som i Uganda förts bort från sina familjer på order av Joseph Kony.

Joseph Kony leder Lord’s Resistance Army, en rebellgrupp ursprungligen från Uganda som idag är verksam i flera afrikanska länder. Sedan 2005 är Kony efterlyst av the International Criminal Court och rankas som världens värsta brottsling.

Mer än ett barn om dagen stjäls för att göras till soldat eller sexslav. Bara den senaste månaden rapporterar Invisible Children Inc. att 50 kidnappningar genomförts. Kony berättar för sina följare att han får sina order direkt från gud. Order om att mörda, våldta och kidnappa. Barn som lyckats rymma från LRA berättar att många tvingats mörda sina egna föräldrar, att de tvingats vanställa människors ansikten och hur de som försöker fly men inte lyckades avrättas.

Upprepade gånger har regeringen i Uganda försökt förhandla fram ett fredsavtal med Kony, varje gång har LRA utnyttjat tillfället till att samla sina styrkor för att sedan attackera igen och därmed systematiskt avbrutit varje förhandling. Efter det senaste försöket att få fram ett avtal 2006 letade sig gruppen utanför Uganda till de närliggande länderna Sydsudan, Centralafrikanska republiken och Kongo.

Ännu har inte Kony arresterats och de fåtal amerikanska soldater som jobbar tillsammans med den lokala militären riskerar att dras tillbaka om framsteg inte görs snart. Risken för att sökandet avbryts ökar om omvärlden vänder bort ögonen från de djungler Kony uppges gömma sig i.
Därför har organisationen Invisible Children Inc. dragit igång en världsomspännande kampanj för att uppmärksamma och utbilda världens folk om Kony.
Detta är deras video.

Se den och sprid.

Åttonde mars

Nedanstående inlägg är mer personligt än vad mina inlägg här brukar vara och betydligt mindre politiskt korrekt än de flesta inlägg här på Frihetligt. Deal with it.

 

 

Den internationella kvinnodagen närmar sig.

Jag är inget stort fan av internationella kvinnodagen.

 

Faktum är att jag tycker den internationella kvinnodagen är en symbolhandling, därtill en kontraproduktiv sådan. Jag tycker samma sak om Pride, noll-rasismveckan (stavning?) och barnens dag.

 

Det finns många kvinnor jag beundrar, kända såväl som okända.

 

Margaret Thatchers politik är inte en politik jag skulle ställa mig bakom i sin helhet, men det finns nog ingen som kan säga att Margaret Thatcher saknar ryggrad. Jag beundrar politiker som talar klarspråk och står för sin åsikt.

 

Gunnel Larsson är inte ett känt namn, det är min farmors namn. Henne beundrar jag både för hennes personliga egenskaper och för hennes gärningar inom arbetsliv, kyrka och familj. Även Gunnel Larsson är en person som alltid säger vad hon tycker och som lärt mig att även om man får sig en del törnar på vägen så leder ärlighet alltid längst.

 

Paloma Faith är en fantastisk artist som skapar låtar som berör mig. Hennes unika stil och talang får mig att se upp till henne mer än de flesta artister jag annars lyssnar på. Jag beundrar Paloma Faiths arbete och hon är en av de få kända personer jag skulle vilja ta en öl tillsammans med.

 

Nellie Blys riktiga namn var Elizabeth Jane Cochran och båda namnen förtjänar att minnas. Nellie Bly utvecklade en helt ny gren av journalism, reste världen runt på 72 dagar (en extraordinär bedrift på hennes tid) och skrev in sig på ett mentalsjukhus i tio dagar för att rapportera om de kränkningar patienterna dagligen utstod. Den undersökande journalism vi vant oss vid idag skulle inte ha funnits utan Nellie Bly.

 

Val McDermid är en skottsk författarinna som har förmågan att skriva böcker jag inte kan lägga ifrån mig. Det är delvis på grund av hennes böcker jag nu studerar psykologi på universitetet och hennes arbete förser mig med sida efter sida av ren avkoppling från studierna. Val McDermids böcker är en fröjd att läsa och jag beundrar hennes enastående språkliga skicklighet och unika kreativa förmåga.

 

Rosa Parks är ett namn som gång på gång upprepas på historielektioner i stora delar av världen och som förtjänar att hyllas varenda gång det nämns. Om det finns något vi ska ta med oss från Rosa Parks berättelse så är det att varenda människa har förmågan att göra skillnad.

 

Det som förenar dessa sex namn är inte deras kön utan att de uträttat saker värda att beundra. Att jag skulle hylla dem extra den åttonde mars är fånigt. Jag hyllar inte någon av dem på annat vis än jag hyllar de män och transpersoner jag beundrar.

Det krävs ingen speciell dag för att jag ska tänka på dem och deras bedrifter. Faktum är att jag finner det skrattretande och ganska provocerande att jag förväntas hylla dem på en specifik dag. Det förminskar deras bedrifter att säga att det krävs en speciell dag att uppmärksamma dem bara på grund av deras kön.

 

Jag är inget stort fan av internationella kvinnodagen.

Att folk tycker det är en bra idé att klumpa samman alla kvinnor och säga att alla kvinnor har samma problem (vilka vi ska uppmärksamma på ett visst datum) är skrämmande. Jag lovar dig att en indisk femåring, en svensk pensionär och en saudier i medelåldern inte har samma problem. Trots att de alla råkar vara av kvinnligt kön.

Att det ska vara så kontroversiellt att säga det.

Svält. Fattigdom. Miljö. Skola. Afghanistan. Teknik. Tullar. Yttrandefrihet. Företagande. Arbetslöshet. Partnervåld. Tågförseningar. Missbruk. FRA. Grekland. Åldersdiskriminering. Statsskick. Studiebidrag.

De är alla kvinnofrågor. Eller ja, det är vad ni bör kalla kvinnofrågor om ni insisterar på att använda just det begreppet. Enligt mig finns det inte något som bör kallas kvinnofrågor.

Partnervåld är ingen kvinnofråga. Partnervåld finns i många former, i många förhållanden. Det utövas av män, kvinnor och transpersoner. Det utövas av heterosexuella, bisexuella och homosexuella. Det utövas mot män, kvinnor och transpersoner i heterosexuella såväl som homosexuella relationer. Att kalla detta en kvinnofråga är ett hån mot de män och transpersoner som utsätts för det, oavsett förövarens och offrets kön eller sexualitet.

 

Föräldraförsäkring är tamejfan inte en kvinnofråga. Det är en föräldrafråga. Det är en barnfråga. Kvinnor har inte patent på föräldraskap, oavsett vad vissa feminister har fått för sig. Observera ordet ”vissa”, jag vill inte att varenda feminist som läser detta ska berätta för mig att just de inte fått för sig det här.

 

 

 

Jag brinner för varje människas frihet, trygghet och framtid. Jag brinner för kvinnor. Jag brinner för män. Jag brinner för transpersoner. Jag gör det varje dag och jag gör det konstant.

Jag tänker inte brinna lite extra för ett av könen, oavsett vilket jävla datum det är.

JAS Gripen och regalskeppet Vasa

Vi borde ha lärt oss en läxa 1628.
Om vi som nation ska skapa militäriska skrytbyggen är det bäst att försäkra sig om att de lever upp till reklamen.

Vi borde ha lärt oss en läxa, men det verkar inte som om vi gjorde just det.

JAS Gripen är vår tids Vasa.
Inte för att de fallerar redan på sin jungfrufärd (vilket undertecknad ännu inte hört talas om) utan för att de helt enkelt inte lever upp till de lovord vi öst över projektet sedan det startades.
Förutom ekon om den berömda kraschen under en uppvisning 1993 har det varit relativt tyst om JAS 39 de senaste åren. I alla fall fram tills vi insåg att vi var tvungna att försöka sälja de där planen vi byggt och upptäckte att resten av världen hade förstått att JAS Gripen helt enkelt inte var värt det begärda priset. Vi har helt enkelt blivit tvungna att rea ut våra skrytbyggen.
Schweiz är högaktuella som potentiella kunder, dock verkar inte avtalet ännu vara säkrat (vilket ni kan läsa om här )och en möjlig konsekvens av detta är att vi får sälja planen ännu billigare. Om vi nu alls får sälja några plan.

Mitt under en bilfärd genom det snötäckta landskapet tidigare denna vinter nåddes jag av ett radioinslag som jag önskar hade gjort mig förvånad.
Det pågick en militär övning i norra Sverige, en övning under vilken våra JAS Gripen-plan skulle deltaga. Dock kunde planen inte vara med och träna med de andra flygplanen. Vissa instrument gav underliga utslag och för att sammanfatta det hela väldigt kort fungerade planen helt enkelt inte.
Anledningen? Vädert.
Vi har med andra ord ett skandinaviskt plan som inte klarar av vinterväder. Det är ungefär som att bygga ett skepp som inte klarar av att färdas på vatten.

Sollentuna går i täten

Sollentuna kommun går i täten för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Kommunen går igenom ett förslag om att införa ungdomslöner – ungdomar under 25 år ska kunna anställas med 75% av lägstalönen. Det är ett nödvändigt ont med tanke på Sveriges stelbenta arbetsmarknad och höga anställningskostnader.

Att ha ett jobb att gå till är betydligt bättre än att leva på försörjningsstöd – det borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Ung Vänsters förbundsordförande, Stefan Lindborg, klagar på förslagen om ungdomslöner. Vi talar om 12 000 kronor före skatt. Lindborg menar att en ungdom inte kan leva på sådana kostnader om det inte följs utav lägre hyror och priser i butikerna.

Vilket får mig att undra – hur klarar då en student att under en månad leva på de cirka 9 000 kronor med lån och bidrag som man får från CSN under sina studier? Jag klarar mig på denna summa och skall göra det i några år framöver – varför kan då inte en arbetslös ungdom göra det under ett år?

Vänstern verkar missförstå dessa förslag (ibland undrar jag om de gör det medvetet) men ungdomslöner gäller inte alla och ska inte heller gälla livet ut för den som anställs med sådana villkor. Det är ju en självklarhet som helt förbises av vänsterdebattörer. Jag tycker att det är klokt och naturligt att en arbetsgivare ska kunna anställa en ungdom för en lägre lön under en period då den anställde utbildas och förbereds i sitt yrke.

Ibland undrar jag om vänstern satt sig in i verkligheten – de ungdomar jag talat med är givetvis inte glada över att anställas med lägre lön men förstår det nödvändiga. ”Hellre att jag jobbar än lever på bidrag liksom”.

Det bör givetvis även sägas att man inte ska nöja sig med dessa åtgärder – arbetsmarknaden måste reformeras och göras mer flexibel, samtidigt som man även underlättar för företag att anställa och växa. I vår stelbenta arbetsmarknad är människor fastlåsta vid sina jobb medan ungdomar och nysvenskar är utlåsta från arbetsmarknaden. Det här problemet måste åtgärdas med bland annat en reformering av LAS. Modellen som är värd att studeras är ”flexicurity” – ett system där en rörlig arbetsmarknad kombineras med en generös arbetslöshetsförsäkring.

Det är dags att vi tar itu med ungdomsarbetslösheten. Sollentuna tar täten i denna kamp och arbetsmarknadens parter bör följa dem.

Läs mer: Svenskt Näringsliv, Dagens Nyheter

Kultur: om utbud och efterfrågan

Dunkers Kulturhus i Helsingborg har av ekonomiska skäl nyligen fått ställa in en av 2012s största utställningar. I Sydnytt (16e januari) intervjuas den nytillträdda kulturchefen om hur hon planerar öka antalet besökare, hennes första kommentar kring detta är ”det handlar inte om att ge folk vad de vill ha”. Istället lyfter hon fram frågeställningen ”vad hindrar dig från att besöka oss?”.

Detta är kulturens problem.
Alla gymnasiestudenter har läst om förhållandet mellan utbud och efterfrågan, ändå missar kulturchefen (och därmed den som är ytterst ansvarig för ekonomin) det allra mest grundläggande. Folk betalar inte för något de inte vill ha.
Dunkers Kulturhus är beläget i centrala Helsingborg, har öppet sex dagar i veckan och tar inte mycket i inträde. Det finns inget som hindrar människor från att besöka Dunkers Kulturhus.
Den logiska slutsatsen är att tillräckligt många potentiella besökare helt enkelt inte vill se det Dunkers Kulturhus har att erbjuda.

Kultur kan vara väldigt givande på otroligt många sätt, men den har inget egenvärde. Kultur får, som allt annat, ett värde först när det beslutas att den har ett värde. Först när någon upplever kultur har den ett värde och ju mer den berör desto större värde får den.
Större efterfrågan ger ett högre värde och därmed ökade intäkter. Enkelt.

Skådespelaren Chazz Palminteri stod vintern 2007 på en scen i en av de största teatrarna på Broadway och talade till några skolklasser. Han berättade att vägen till framgång är väldigt enkel: ”Be good at what you do and be well liked.”
Var bra på det du gör och var omtyckt.

Det ligger något i Palminteris ord. För att kunna driva en lönsam verksamhet inom denna sektor krävs att du uppfyller båda delarna. Kultur är inget människor behöver för att överleva utan något som ger extra färg på tillvaron, något som därmed ut ett rent ekonomiskt perspektiv är lyxkonsumtion. Att erbjuda en lyxvara ingen efterfrågar är en förlustaffär.
Vi kommer alltid betala för mat av den enkla anledning att vi måste.
Kultur är däremot något vi betalar för när vi önskar. Vill vi inte se den senaste uppsättningen av ”Showboat” så kommer vi inte betala för det.

Så enkelt är det.

Det märkliga är att kulturen inte förstår att det inte är så speciell.
I TV4as program Nyhetsmorgon diskuterades för några år sedan kulturbidraget och flera människor som på olika sätt arbetade med kultur talade om hur viktigt det var. I soffan satt också skådespelerskan Siw Carlsson som var av en annan åsikt.
Hon röt till och berättade att innan hon kunde försörja sig som skådespelerska så hade hon ett vanligt jobb och hade teatern som hobby. Så enkelt är det.

Kulturen måste förankras i verkligheten. Kulturen måste inse att det inte går att försörja sig på att sälja något som för få vill ha.

En verksamhet som Dunkers Kulturhus måste erbjuda folket det folket vill ha om de vill fler besökare. När Dunkers Kulturhus går med vinst kan de börja erbjuda alternativ som riktar sig till en mindre målgrupp. Så enkelt är det.

Det är inte bara KD som är bovarna i dramat

Sterilisering fortsätter att vara ett krav vid könsbyte och därmed firar Kristdemokraterna en seger. Att vi i Sverige 2012 fortfarande har kvar en sådan unken och djupt ofrihetlig och människorättskränkande lagstiftning om sterilisering av människor som begår könsbyte är svårt att ta in. Staten har ingen rätt, ingen som helst, att kränka en människas frihet och integritet – och det är många människor överens om, så även en riksdagsmajoritet.

Men tyvärr så verkar vissa partier svika sina ideal – när Alliansen lämnar walk over till Kristdemokraterna är det inget annat än en kompromiss om mänskliga rättigheter där man fortsätter att tillåta denna medeltida process fortgå.

Kristdemokraterna är alltså inte de enda bovarna i dramat. När de övriga partierna i regeringen inte tar strid för individens frihet och de mänskliga rättigheterna gör det M, C och FP till medbrottslingar – oavsett ståndpunkt. Att allianspartierna gått med på KD:s otroligt dåliga ursäkt till ”juridiskt” argument är skamligt och resulterar i en djup besvikelse. Mänskliga rättigheter kan man inte låta utredas fram, de fastställs mycket enkelt då de universella rättigheterna är mycket enkla att förstå och applicera i lag. Hur svårt är det att bara få ett slut på denna orättfärdiga och inhumana sterilisering genom en enkel votering i riksdagen?

Det är mycket enkelt men allianspartierna har inte vågat ta strid. ”Men det är bra att frågan inte fått en tvärstopp” försöker vissa borgerliga politiker försvara sig med – frågan måste få ett tvärstopp nu i och med en votering. Lyssna inte på KD och för Guds skull – låt inte KD hålla ett grepp om denna fråga.

Vill de modiga, borgerliga politikerna i Riksdagen som har ryggrad rädda sig själva och sin trovärdighet borde man göra gemensam sak och rösta tillsammans med de rödgröna i en eventuell votering. Mänskliga rättigheter ska inte kompromissas bort – de ska försvaras. Hör ni det C, FP och M?

Media: Expressen, DN

Uppdatering 12/01-2011 18:17: Det bör tilläggas att tvångssteriliseringarna görs på transpersoner som genomgår könskorrigerande behandling. Se Frihetssmedjan.

FRA motverkar frihet, öppenhet och demokrati

När FRA-lagen gick igenom 2009 sade man att FRA-shoppen var stängd. Hit men inte längre. Det var löftet man gav som skulle ge genomförandet av lagen legitimitet. Idag, endast tre år senare, har regeringen tillsammans med Socialdemokraterna kommit överens om att FRA’s signalspaning ska utvidgas så att SÄPO och Rikskriminalpolisen får tillgång till den. Att tillåta att svenska medborgare ska kunna övervakas av staten sätter individers integritet och statens legitimitet i osäkert läge.

Att regeringen vill tillåta signalspaning av svenska medborgare är oerhört allvarligt. Beatrice Ask menar att detta är nödvändigt för att förbättra Sveriges möjligheter att bekämpa terrorism. De goda intentionerna ger dock inte staten rätt att ägna sig åt övervakning av sina egna medborgare. Lika orimligt som att staten skulle kolla igenom medborgarnas post för att kunna upptäcka eventuell planering av brottslighet är det att den ska få lyssna på medborgarnas telefonsamtal, lagra deras sms och läsa deras mejl. SÄPO och polisen ska inte ges rätten till att göra intrång i individers privatliv för att kunna upptäcka eventuell kriminell aktivitet. En sådan inskränkning av den personliga integriteten är aldrig legitim i ett liberalt, öppet och demokratiskt samhälle som Sverige.

Förutom inskränkningen på individers integritet innebär också en utvidgning av FRA som omfattar signalspaning av kommunikation inom Sverige en risk för ett övervakningssamhälle där FRA i framtiden kan missbrukas av staten. Ta Storbritannien som exempel: när övervakningskamerorna i Londons centrum införskaffades sade man att de enbart skulle användas till skydd mot terrorism. Under upploppen i somras användes kamerornas bilder till att identifiera upploppsmakare genom att bilderna publicerades i tidningar och på nyheterna där allmänheten uppmanades att hjälpa till att identifiera personerna på bilderna. Varken särskilt rättssäkert för den enskilde individen eller med hänsyn till den personliga integriteten.

Dessutom är det farliga med att öppna för övervakning av medborgarna att man aldrig kan veta vem som kommer att sitta vid makten om några år. Åsikten om vad som är tillräckligt för att motivera signalspaning kan skilja sig väsentligt från makthavare till makthavare. Därför bör man redan nu inte öppna för övervakning inom landet så att man inte riskerar att den i framtiden missbrukas.

Syftet att skydda Sverige mot såväl inre som yttre hot ter sig väldigt märkligt då signalspaning av medborgarna strider mot allt som Sverige står för; frihet, öppenhet och demokrati. När staten ger sig möjligheten att bevaka invånarna inskränks friheten, öppenheten motverkas och den svenska demokratin urholkas. Statens funktion är att säkerställa individers rättigheter och friheter, inte inskränka dem. Att regeringen tillsammans med Socialdemokraterna öppnar för att svenska medborgare ska kunna övervakas med argumentet att skydda den svenska demokratin och dess invånare strider direkt mot invånarnas fri- och rättigheter. Därför är en utvidgning av FRA-lagen helt oacceptabel.

-

Mer om FRA:

Läs mer

Den årliga luciadebatten.

Lucia är en av mina personliga favorittraditioner, konstigt nog verkar det som om denna tradition på senare år utvecklat en underlig förmåga att skapa rubriker.
Nu är det inte längre på grund av de många tonårsfesterna med väldigt hög alkoholhalt som är mer regel än undantag vid denna högtid, utan av en annan anledning.
Den är förstås reglerna kring val av Lucia.
Vi möts varje år av rubriker som avslöjar att vissa skolor inte vill att pojkar ska få kandidera till den åtråvärda posten som lucia. Enligt exempelvis Dagens Nyheter har detta hänt på minst två skolor år. Först har vi Flygelskolan i Lund där en pojke vid namn Loke Båtshake av skolans ledning hindrats från att bli lucia med hänvisning till att lucia brukar vara av kvinnligt kön.
Sedan har vi ytterligare en skola belägen i Lund, Östratornskolan, där Sepehr Gharanfoli valdes till lucia under omröstningen men sen nekades luciakronan. Nu har dock skolan beslutat att det är bra att följa det resultat som nåddes genom en demokratisk omröstning, följaktligen blir Sepehr årets lucia.

Själv förstår jag inte riktigt varför det ses som ett problem att en kille vill vara lucia. Jag tycker det är ett större problem att en skola tillåts hindra elever från att ställa upp i demokratiska val, med hänvisning till något de inte själva kan påverka i någon större utsträckning. Eller än värre, att valresultat inte behöver respekteras om man inte tycker om dem.
Vill eleverna att en kandidat av manligt kön skall vara lucia så kommer de rösta på honom. Vill de ha en kandidat som är av kvinnligt kön kommer de rösta på henne. Låter enkelt nog.
Ytterligare ett problem är situationen som uppstår den dag en skola tvingas ta ställning till ifall ett transexuellt barn skall få vara lucia. Är det biologiskt eller mentalt kön skolan kommer ta hänsyn till?

Om säkren kompletteras med krona, strut, glitter eller krans bryr jag mig inte särskilt mycket om. Vid större luciatåg ser du ändå inte vem som är vem eller vem som är vad. Undantaget var när våra luciatåg i skolan inkluderade Jesusbarnet inkörd i en kundvagn, för det märktes.

Nej, när det kommer till luciatåg finns det en sak jag bryr mig om.
Är du tondöv har du inte i ett luciatåg att göra.
Jag bryr mig betydligt mer om att mina öron slipper misshandlas än att mina ögon ska undvika synen av en kille med stearinljus på huvudet istället för stjärnor.

Frihetligt är här!

Idag lanserar vi (vilka ”vi” är kommer du inom kort kunna läsa mer om på sidan Vi skriver på Frihetligt) bloggen Frihetligt! Frihetligt ska vara en stark och självständig röst för frihet, rättvisa och tolerans i en värld där förtryckarregimer kallblodigt mördar sina medborgare när de kräver mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, där vissa politiker är så förälskade i sin egen makt att de är beredda att utan att blinka spärra in oppositionella och muta valförrättare för att behålla den, och där den svenska liberalismen är så urvattnad att till och med ”liberalismens företrädare” i riksdagen aktivt motsätter sig att låta marknadskrafterna styra bostadsmarknaden.

Vi som skriver på Frihetligt håller inte helt och hållet med varandra i alla frågor – det är en del av poängen med Frihetligt, att visa på liberalismens inneboende mångfald – men vi verkar för ett Sverige där människor själva i så hög grad som möjligt får bestämma över sin egendom, där varje människa har fullständig och oberoende rätt till sin egen kropp, och ett Sverige som verkar för demokrati, fred, och frihet i resten av världen.

Utöver bloggen kan du även följa oss på Facebook och Twitter.

Notera också att vi som skriver på Frihetligt många gånger låter vårt engagemang för politik och samhälle ta sig uttryck på flera olika sätt vid sidan av Frihetligt, genom politiska partier, ungdomsförbund, intresseorganisationer, andra bloggar, föreningar, etc, men de åsikter som publiceras här svarar enbart den enskilde skribenten som publicerar åsikten för.

Liberala hälsningar
Bawar Ismail, Tove Henriksson, Joakim Holmertz, och Ida Mörk