Gästinlägg: André Frisk om Folkpartiets oliberala rättspolitik

Folkpartiet Liberalerna hävdar att deras politik grundas på socialliberalism. Dock verkar vissa företrädare för Folkpartiet ha en väldigt märklig bild av vad socialliberalism innebär. Socialliberalism är inte alls samma sak som socialkonservatism, vilket verkar ha blivit den allmänna inställningen hos just dessa högt uppsatta Folkpartister.

”Jag skulle vilja se ditt pass för du är misstänkt för att illegalt vara i Sverige”. Det fick Gonzalo Munoz, född och uppväxt i Sverige, höra när han skulle gå ut genom spärrarna i Stockholms tunnelbanor. Att göra spontana ID-kontroller på människor som har ett så kallat icke-svenskt utseende är inte bara etiskt tveksamt, utan även olagligt.
Dock anser Folkpartiet med Johan Pehrson i spetsen att dessa trakasserier är acceptabla för att få bukt med vad som i vissa debatter framställs som Sveriges största problem; papparslösa flyktingar.

Med tanke på att Folkpartiet inte heller tar täten i vissa andra frågor som liberaler historiskt sett tagit strid för är vi tyvärr inte förvånade. FRA och IPRED försvaras aktivt och man tillåter dessa lagar att få större spelrum än vad som tidigare lovats väljarna. Att staten ska ha rätt att övervaka och spana på alla sina medborgare varken kan eller får bli något som vi liberaler accepterar.

Folkpartiet väljer även att istället för att värna om människors säkerhet, göra allt för att få ett narkotikafritt samhälle. Samtidigt som detta kan verka som något ärofyllt så har det bara fått en motsatt effekt. Att missbrukare i detta land ses som brottslingar, enbart på grund av deras missbruk är så kontraproduktivt att dess like sällan skådats. Att Folkpartiet, som ofta säger sig basera sin politik på forskning, ignorerar forskningsresultat på just detta område tycker vi är under all kritik.

Folkpartiet har gjort mycket bra i många andra frågor och utmärker sig positivt i exempelvis kampen för HBT-personers rättigheter. Men detta ursäktar inte övrigt beteende.

Integritetskränkande lagstiftning är inte socialliberalism. Att jaga människor i Stockholms tunnelbanor på grund av deras hudfärg är inte socialliberalism. Att föra en narkotikapolitik som ofta utpekas som rent skadlig och kontraproduktiv av forskare är inte speciellt socialliberalt. Socialliberalism sätter människan i fokus, inte staten.
Om partiet vill leva upp till namnet Folkpartiet Liberalerna bör det väldigt noga tänka över sina ställningstaganden i dessa frågor.

Gästinlägg: Teodor Stig-Matz om Folkpartiets skola som liberal idé

Ibland händer det att någon frågar mig hur jag kan vara både liberal och folkpartist – då Folkpartiets kanske främsta fråga är en mer disciplinerad, lärarledd och återförstatligad skola. Det är en fråga jag själv ställt mig många gånger, disciplin i sig är knappast särskilt liberalt – en skulle till och med kunna argumentera att disciplin och auktoritet är motsatsen till frihet. Att förstatliga saker, och flytta makten längre från folket, det går inte heller hand i hand med våra andra idéer.
Så varför vill då Folkpartiet, och jag själv, egentligen ha den här typen av skola? På Folkpartiets hemsida kan man under fliken ’’Skola och utbildning’’ läsa att det beror på att man vill ha en bättre skola, vilket i sin tur kommer leda till välstånd, guld, och gröna skogar – och det låter ju bra. Men det finns ett annat skäl, som för mig och många andra är minst lika viktigt – det faktum att en lärarledd, mer disciplinerad, och förstatligad skola leder till att alla som växer upp i det här landet får så bra möjlighet det går att förverkliga sig själva och nå sin fulla potential.

Med den skolpolitik som Socialdemokraterna förde fick vi en skola där barn från icke-akademiska hem fick mycket sämre möjligheter än de från akademiska hem. Barn från akademiska hem kommer naturligtvis alltid ha bättre möjligheter att lyckas med sina studier, det går inte att komma från – men i den skola Socialdemokraterna skapade ökades klyftan ytterligare. Det säger liksom sig självt att en skola där eleverna i mångt och mycket blir tillsagda att söka upp information och arbeta på egen hand gynnar dem som har föräldrar som kan hjälpa dem med detta. I en skola där grupparbeten och uppsatsskrivningar i tidig ålder premieras framför traditionell katederundervisning kommer de elever som inte har med sig kunskap från hemmet lämnas bakom, då de ofta växt upp utan att samtala med sina föräldrar om de saker de ska lära sig i skolan.

I princip all Folkpartiets skolpolitik idag hjälper till att lösa det här problemet – ett återförstatligande av skolan och en förbättrad lärarutbildning kommer till exempel leda till att skolan blir mer likartad och därmed kvalitetssäkrad i hela landet. Den kommer på sikt leda till ett Sverige där klassresor förenklas och alla får bättre möjligheter. Och att alla ska ha så bra möjligheter som möjligt, det är en idé som i mina ögon är mycket liberal. Därför är det tråkigt att den delen av politiken inte lyfts fram mer. Jan Björklund har förvisso nämnt det i ett par intervjuer, men på valaffischerna från 2010 och på hemsidan är det enda som lyfts fram att skolan är viktig, något jag tror att alla, från höger till vänster, håller med om. Folkpartiet måste bli bättre på att lyfta fram att en mindre flummig skola är den mest liberala idén som finns.

Gästinlägg: Oskar Areskog om att förändra invandringsdebatten

”Välkommen till Sverige, här kommer du att få ett bra liv. Vi kommer alla välkomna dig med öppna famnar, och acceptera dig som en av oss. För vi har ju alla samma värde som människor, och vi litar på dig.”

Vad underbart det vore ifall det var så här flyktingar blev mottagna, eller hur?
Och visst hade det varit ännu bättre ifall det vore sant också?  Tyvärr är det ju inte så.

Idag är främlingsfientligheten brett utspridd i Europa. Överallt talas det om den pågående ”Islamiseringen” och ett nalkandes ”Eurabia” som vi måste skydda oss från innan det är för sent. Muslimer vallfärdas hit för att föda barn och leva på våra bidrag, bara för en dag ta över helt och sparka ut den svenske mannen från sitt land.

Lyssnar man till förespråkare från t.ex. Sverigedemokraterna är det mycket väl så här det kan låta. Förflyttar man sig till Ungern kan man höra liknande resonemang från Jobbik, men då riktat mot romerna eller judarna. Och de är inte de enda exemplen vi har på främlingsfientliga partier, både i Frankrike, Italien och Grekland går det väldigt bra för främlingsfientliga krafter.

De här människorna påstår att de som kommer från en viss del av världen och har en annan kultur på grund av detta inte skulle vara kapabla att alls klara sig i vårt samhälle, då de antingen har t.ex. kriminella gener eller bara inte kan anpassa sig. Det är ju helt otroligt hur man ens kan föra sådana argument på allvar.

Argumentationen har blivit snedvriden idag. Istället för att prata om invandringens möjligheter och fördelar diskuteras endast dess nackdelar. Istället för att prata om hur ska kunna öppna vårt samhälle så att alla kan vara en del av det och bidra klagar vi endast på att de immigrerade inte kan anpassa sig och därför segregeras.

Tolka mig rätt nu, jag menar inte att vi ska sluta prata om nackdelarna och blunda bort dem, absolut inte. Det är jätteviktigt att behandla ett mynts båda sidor, men man får inte glömma bort fördelarna! Då blir det ett politiskt klimat som endast gynnar de främlingsfientligas retorik.

Det finns nämligen gott om bra exempel att ta upp. Som t.ex. somalierna i Minnesota där sysselsättningsnivån år 2007 låg på 55-60%, eller irakierna i Järfälla som matchade arbetsmarknadens behov och därför har högst sysselsättning av alla motsvarande invandrargrupper i landet.

De exemplen lyfter inte bara fram något positivt med invandringen utan flyttar även fokus från gruppen till samhället. Alla invandrare som kommer är olika individer med olika erfarenheter och förutsättningar, och bör därför inte behandlas som en homogen grupp. Att sen påstå att den ”homogena” gruppen inte är kapabel att anpassa sig till samhället är bara naivt och smaklöst. Det är inte en chans att några större mänger kommer kunna anpassa sig till samhället ifall inte samhället gör sig anpassningsbart. Det hänger så mycket på omgivningen!

En annan sak som lätt händer är att man låter debatten bli alldeles för ekonomiskt orienterad. Både motståndare och förespråkare älskar att dra en massa ekonomiska argument, både för och emot. Visst finns det en viss anledning att göra det också, men man ska inte låta debatten kretsa helt kring det. Personligen handlar det inte om hur mycket pengar vi kan tjäna respektive förlora på flyktinginvandringen utan hur många människor vi kan hjälpa till ett bättre liv. Det är ren medmänsklighet!

Tänk på det, det är jätteviktigt hur debatten ser ut. Låt inte motståndarna ta debatten till sin hemmaplan utan ta kontroll över den, lyft fram det positiva och ge lösningar på det negativa. Det är så vi vinner debatter, det är så vi vinner röster och det är så vi vinner frihet!

Gästinlägg: Linda Nordlund skriver om liberala utmaningar för Sverige

I förra veckan skrev Benny Lindholm, en av Liberala Ungdomsförbundets två ordförandekandidater, ett gästinlägg här på Frihetligt. Den här veckan skriver Linda Nordlund, förbundets andra ordförandekandidat och för närvarande 1:e vice förbundsordförande, ett gästinlägg på samma tema; liberalismens utmaningar:

Finns det några begränsningar för politiken? Om man läser den nyutkomna boken S-koden – Den socialdemokratiska utmaningen av Carl Hamilton kan man lätt få intrycket att svaret är nej. Där människor själva brister menar Hamilton att staten ska komma ridande på en vit springare för att rädda dem. Det är en socialdemokratisk syn på samhället, och genom ideologins starka fäste i Sverige har den präglat fler än Hamilton.

Vår grundlag, även om den inte är lika omfattande som exempelvis USA:s, är tänkt att skydda oss just från en alltför långt gången politik. Ändå ser vi det ena lagförslaget som är märkligare än det andra. Nyligen diskuterades exempelvis förbud mot att bygga balkonger till privata lägenheter i vissa delar av Stockholm, inte av säkerhetsskäl utan av estetiska skäl. Ska politiker verkligen bestämma vad som är vackert?

Än allvarligare konsekvenser får långtgående politiska interventioner i människors liv såsom FRA-lagen och datalagringsdirektivet. När dessa klubbades igenom blev det dessutom tydligt hur liten makt enskilda ledamöter i riksdagen faktiskt har. Det var EU:s makt över Sverige som medförde att vi mer eller mindre tvingades att införa datalagringsdirektivet. EU är i grunden gott, och som fredsprojekt har unionen varit enastående framgångsrik. Genom EU har de europeiska folken kommit närmare varandra med större frihet för alla unionens medborgare som följd, inte minst därför att EU använt sin mjuka makt för att leda de post-kommunistiska länderna mot demokrati. Den nuvarande krisen till trots har den ökade handeln och kunskapsutbytet har skapat välstånd för fler att ta del av. Men när EU sviker de grundläggande värderingar som unionen skapades kring – mänskliga rättigheter, demokrati och fri rörlighet – måste liberaler sätta ned foten.

För oss liberaler är sannolikt den värsta frihetsinskränkningen som EU bidrar till murarna utåt. Inom unionen är rörligheten fri men utåt är murarna höga, såväl mot människor som mot varor. Det är de fattigaste länderna som detta slår hårdast mot, och för deras varor är tullarna högst. Jordbrukspolitiken måste avskaffas, och tullmurarna rivas ned. Flyktingar måste garanteras en rättssäker prövning – oavsett i vilket europeiskt land man sätter första foten i. Sverige bör genast upphöra att med hänvisning till Dublinförordningen skicka tillbaka flyktingar till länder som inte klarar sina åtaganden, som Grekland och Italien. I skuggan av den ekonomiska krisen skärps tonen mot minoriteter och få står upp för solidariteten. Ungern är det mest alarmerande exemplet på den nationalistiska sjuka som sprids över vår kontinent. De höga krav som ställs för att få bli medlem i EU måste kontinuerligt utvärderas med konsekvenser även för befintliga medlemsstater som inte håller måttet.

Ju mindre ansvarsutkrävning som finns av den politiska makten desto mindre makt bör politikerna ha, men i dag ser vi en motsatt utveckling. När något anses farligt är den politiska reflexen att förbjuda det, av försiktighetsskäl. När ett visst beteende inte anses önskvärt används lagen som medel för att få människor att inte bete sig på detta sätt. Godtyckliga förbud blir följden. I Mattias Svensson bok Glädjedödarna exemplifieras hur försiktighetsprincipen bland annat har lett till förbud av gungor av bildäck i Kalmar då barn riskerar att bita i dessa och därigenom eventuellt få i sig gifter. Svensson visar hur säkerheten alltid befinns väga tungt, och människors frihet, glädje, njutning och integritet lätt i politikers och byråkraters ögon.

Det svenska samhället är uppbyggt kring en modell präglad av en stark individualism kombinerad med en stark koppling mellan individ och stat. När vi stöter på samhällsproblem är det sällan vår reflex att försöka fixa dem, i stället frågar vi oss vem inom det offentliga som är ansvarig. Detta bör vi liberaler ha i åtanke, för även om vi begränsar statens inflytande och makt måste vi fortfarande ta ansvar för varandra.

Den socialdemokratiska modellen präglar i hög utsträckning fortfarande människors tänkande i Sverige. Men allting kan inte lösas genom politik. Vänta dig inte att politiker ska ta hänsyn till det och självmant stå tillbaka. I public choice-modellen förklaras hur politiker drivs av att införa mer politik i syfte att fortsätta fylla en funktion liksom att öka sin egen makt. I dag har vi tillgång till mer information än någonsin men står samtidigt oerhört långt ifrån den faktiska makten. Liberala värderingar är däför viktigare än någonsin för att förhindra en alltför omfattande politisk makt. Den vakthunden vill jag att Liberala ungdomsförbundet ska vara.

Linda Nordlund

Gästinlägg: Benny Lindholm om den samtida liberalismens utmaningar

Benny Lindholm är en av två kandidater till att senare i sommar bli ny förbundsordförande för Liberala Ungdomsförbundet. Idag skriver han ett gästinlägg på Frihetligt om de av den samtida liberalismens utmaningar han ser som de främsta:

Liberalismen är inte bekväm. Vårt uppdrag är att vara i opposition mot de ofriheter som för stunden finns i samhället. Det är så liberaler har bidragit till att göra Sverige till ett ekonomiskt friare, mer upplyst och demokratiskt land. Idag begränsas friheten av en groende nationalism och ett bristande skydd för liberala principer som rättssäkerhet och personlig integritet.

Den liberala historien är lång och mångfacetterad. Under Karl Staaff, den förste liberale statsministern, kämpade liberaler för demokrati, rättssäkerhet och liberal jämlikhet. Då var det en kamp för en underklass som saknade rösträtt och som levde under omänskliga villkor. När den socialdemokratiska dominansen blev ett faktum skiftade vi sedan fokus. De offentliga monopolen innebar ofrihet. Därför har vi de senaste decennierna kämpat för mer makt över den egna plånboken, avregleringar och valmöjligheter inom välfärden.

Nu är det dags för en ny analys. Idag begränsas inte individers frihet av den socialdemokratiska staten utan av en gryende polisstat. Sedan den elfte september monteras tidigare liberala skyddsprinciper ned. Övervakningen ökar, polisens befogenheter växer och statens trygghet är viktigare än individens frihet.

Ungern är ett exempel på hur snabbt liberalismen marginaliseras. Där trampar nyfascister runt på gatorna samtidigt som det stora konservativa partiet skjuter ner liberala principer en efter en. Man har antagit yttrandefrihetsbegränsade medialagar, avskedat hundratals domare och instiftat flera lagar som gör att Ungern allt mer börjar likna en polisstat. Detta i ett land som ligger på kortare avstånd från Malmö än Sundsvall.

Här hemma antas integritetskränkande lagstiftning till höger och vänster. Polisen får samtidigt befogenheter som den bara kunde drömma om för ett par decennier sedan och tillgången till rättvis domstolsprövning begränsas med långa handläggningstider och prövningstillstånd i allt fler typer av mål.

Ett exempel på hur vårt rättssamhälle nedmonteras är hur polisen använder övervakningen som riksdagen har beslutat om. Som i Göteborg där polisen begärde in en mängd trafikdata från en telefonmast i syfte att jaga terrorister. Den insatsen slutade med att grovt beväpnade och maskerade poliser stormade in och grep en helt oskyldig människa framför ögonen på hans gråtande barn.

Ett annat exempel är de tiotusentals människor som inte i tid får tillgång till domstolsprövning av sina lagstadgade rättigheter. Får någon idag avslag på sin sjukpenning kan det ta mer än två år innan en domstol hinner pröva det. Då hade inte Anne Wibbles ”årslön på banken” räckt.

Parallellt med nedmonteringen av rättssäkerheten är den svenska migrationspolitiken allt annat än liberal. Den politiska debatten flyttas just nu från migrationens möjligheter till invandringens problem.

Detta i en värld där nästan 43 miljoner människor befinner sig på flykt och där migranter skickar tillbaka miljarder dollar till sina ursprungsländer. Den svenska invandringsdebatten måste därför förändras. Vi tar inte emot flyktingar och andra skyddsbehövande därför att det är synd om dem. Att vara liberal handlar om att våga stå upp för en bättre värld och våga utvidga våra rättigheter till andra. Det är liberal solidaritet.

I ett Sverige där tiotusentals människor lever gömda och där papperslösa barn inte har en rätt att gå i skolan eller får tillgång till vård när de är sjuka måste liberaler reagera*. Jag har själv arbetat med den svenska migrationspolitiken. Det var ingen vacker syn att se psykiskt sjuka och livrädda människor utvisas till potentiell tortyr och dödsstraff.

Efter den ekonomiska liberalismens segertåg behöver vi liberaler nu formulera ett nytt uppdrag. Denna tredje vågens liberalism måste handla om kampen mot det samhälle där statens effektivitet blivit viktigare än individens friheter. Där vi i samhällsdebatten har glömt bort att människor är människor med rättigheter oavsett var de föds. Det är därför som jag i min kandidatur pekade ut framför allt två områden som vi måste fokusera på: människans rätt att röra sig fritt och att leva i ett rättssäkert samhälle.

Vår ideologi handlar framför allt om att kritiskt analysera maktkoncentrationer som begränsar individens frihet på olika sätt. Restriktiv migrationspolitik är inget annat än ett uttryck för att vi i Sverige anser att vårt välstånd ska begränsas till vissa människor. Främlingsfientligheten är på så sätt ett uttryck för rädslan för det okända. Den liberala analysen ser igenom detta och inser att individers frihet är viktigare än Sveriges gränser. Vår politik bygger på att se alla människor som individer med samma värde.

Polisiära befogenheter och övervakningssamhället är på samma sätt inget annat än ett uttryck för att statens intresse av skydd och kontroll över samhället är viktigare än individens frihet och rättvisa. Vårt liberala svar är att trygghet förutsätter frihet.

Sverige och Europa håller på att förlora sina starka rättssamhällen och gräva ner sig i nationalism. Polisens befogenheter ökar dramatiskt och statens övervakning når rekordnivåer. Samtidigt medför globaliseringen att allt fler känner otrygghet när jobben hotas, invandringen ökar och kraven höjs. Utanför våra gränser monteras demokratin ned i Ungern, nynazistiska partier växer och beslut flyttas till anonyma byråkrater i EU. Detta måste vi bekämpa. Vi måste våga vara liberaler.

 

*Benny Lindholm skrev det här inlägget för Frihetligts räkning i samma veva som regeringen och Miljöpartiet presenterade sin överenskommelse om att ge papperslösa i Sverige rätt till vård. När det skrevs var konstaterandet att papperslösa inte får vård när de blir sjuka således ännu korrekt och aktuellt.