Kategoriarkiv: Rättspolitik

Datalagringsdirektivet: Ineffektivt overkill

Postat av
1

Det är ingen hemlighet att datalagringsdirektivet har upprört liberaler (med flera) i Europa.
Inte heller är det särskilt konstigt att så är fallet.

DLD innebär en möjlighet att kränka en individs privatliv utan att denne ens blir delgiven misstanke om brott eller att det ens finns skäl att misstänka personen från första början. Bara detta är ett vettigt skäl till att bli upprörd.
I både Tyskland och Rumänien har DLD i författningsdomstolen respektive högsta domstolen bedömts vara så kränkande att de stoppat införandet av DLD med hänvisning till de mänskliga rättigheterna.

Det är inte så att DLD skulle användas endast vid de absolut grövsta brotten. Vi pratar inte bara om terrordåd och hardcore internationell organiserad brottslighet.
Följande textutdrag kommer från en riksdagsmotion skriven av miljöpartister (Ferm, Ceballos, Kaplan, Nordin & Holm) oktober 2011:
”P3 Nyheter uppmärksammar den 27 oktober 2010 att en promemoria från Justitiedepartementet föreslår att polisen ska kunna begära ut abonnemangsuppgifter inte bara för grova brott, utan även för bötesbrott som gromning, fildelning och sexuellt ofredande.”
Med risk att låta som en fjortonåring: Fildelning? Seriöst.

Det som DLD kräver ska registreras är trafikuppgifter. Vem som kommunicerade med vem, när det gjordes och var det gjordes, etc. Det positiva med detta är att själva innehållet inte sparas. Det negativa är att helt oskyldiga människor lättare dras in i härvan för att de smsat, ringt eller mailat en person som sedan granskas.

Detta är bara några av alla problem som finns med DLD och det finns många som skrivit om dessa.
Egentligen finns det en större elefant i rummet.

Kära EU och ledamöter av Sveriges riksdag,
vad sjutton har ni tänkt datalagringsdirektivet ska tjäna till när brottslingar inser att de helt enkelt kan skicka brev istället?

Likabehandling = diskriminering?

Postat av
Svara

Regeringen bör ta sig en allvarlig funderare kring huruvida Diskrimineringsombudsmannen fortsättningsvis bör finnas kvar som en svensk myndighet eller ej, åtminstone om det här kan förväntas bli resultatet av de närmare 100 miljoner kronor som skattebetalarna årligen betalar för dess verksamhet. Fallet gäller en kvinna i Finspång som gått på ett informationsmöte anordnat av Arbetsförmedlingen för en kockutbildning hon fått plats på, där upplysts om att de som går kockutbildningen kommer vara tvungna att provsmaka den mat de lagar, varpå hon med anledning av att hon inte äter fläskkött hoppade av utbildningen och anmälde Arbetsförmedlingen till diskrimineringsombudsmannen. Ärendet slutade i att DO och Arbetsförmedlingen kom överens om en förlikning enligt vilken Arbetsförmedlingen ska betala den ”diskriminerade” kvinnan 60 000 kronor.

Enligt Wikipedia är diskriminering i sin bredaste definition:

”När en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor, inte på grund av meriter eller kvalitéer utan på grund av mer grundläggande egenskaper, delar av den diskriminerades identitet.”

Enligt Nationalencyklopedin är diskriminering:

”Särbehandling vilken innebär ett avsteg från principen att lika fall skall behandlas lika.”

Med andra ord så är det fullständigt befängt att Arbetsförmedlingen betalar skadestånd till en person för att de behandlat personen i fråga som vilken person som helst, det är ju själva definitionen av icke-diskriminering, och således just sådant som DO har till uppgift att främja. Om möjligt är det därför än mer befängt att DO tagit på sig att driva kvinnans sak mot Arbetsförmedlingen.

Till saken hör att Arbetsförmedlingen normalt brukar anpassas till elever som inte äter fläskkött, vilket gör det än mer anmärkningsvärt att Arbetsförmedlingen godtar att betala ”den diskriminerade”. Den informationen föll dessvärre bort under informationsmötet, vilket naturligtvis är tråkigt då det lätt kan leda till (och i det här fallet bevisligen har lett till) missförstånd. Jag tycker annars att det är alldeles ypperligt att situationer, i det här fallet en utbildning, anpassas efter människor och deras preferenser när det är möjligt. Men även om man tar i beaktande att informationen om möjligheten att anpassa utbildningen föll bort så är det inte tal om någon diskriminering. Inte ens om Arbetsförmedlingen hade varit helt ovilliga att anpassa utbildningen efter deltagarna hade de rimligen kunnat anklagas för att ha diskriminerat. För att ha varit lite tjurskalliga och osmidiga möjligen, men det är mig veterligen inget brott.

Hade det varit så att Arbetsförmedlingen förbjudit kvinnan i fråga att gå kockutbildningen på grund av att hon inte äter fläskkött så hade jag vart helt med på att det varit ett solklart fall av diskriminering. Men nu är det ju inte det som inträffat, utan det som hänt är att kvinnan utifrån de förutsättningar som givits såväl henne som alla andra deltagare gjort det aktiva valet att inte gå utbildningen. Hon har själv kommit fram till att det är viktigare för henne att leva i enlighet med de regler som finns inom hennes religion än att gå utbildningen, det valet kan inte Arbetsförmedlingen lastas för.

Självfallet är jag inte emot att diskriminering motverkas, tvärtom. Det är enormt viktigt att det bedrivs verksamhet för att upplysa om, upptäcka och åtgärda diskriminering, eftersom det är ett verkligt problem för många. Just därför är det så tråkigt att se hur DO gång på gång bidrar till att diskrimineringsbegreppet urvattnas och nedvärderas, och tycks vara en lekstuga för självupptagna och trångsynta människor vilka väljer att se varje motgång i livet som diskriminering.

Jag tycker att för att effektivisera antidiskrimineringsarbetet bör det finnas en myndighet dit människor som upplever att de diskriminerats kan vända sig. Det förutsätter dock att myndigheten klarar av att fylla den funktion den är avsedd att fylla, gör den inte det kan den lika gärna läggas ned och diskrimineringsärendena skötas i domstol som vilka andra ärenden som helst, ty det finns ingen poäng i att hålla sig med pengaslukande myndigheter för syns skull.

Det är inte bara KD som är bovarna i dramat

Postat av
Svara

Sterilisering fortsätter att vara ett krav vid könsbyte och därmed firar Kristdemokraterna en seger. Att vi i Sverige 2012 fortfarande har kvar en sådan unken och djupt ofrihetlig och människorättskränkande lagstiftning om sterilisering av människor som begår könsbyte är svårt att ta in. Staten har ingen rätt, ingen som helst, att kränka en människas frihet och integritet – och det är många människor överens om, så även en riksdagsmajoritet.

Men tyvärr så verkar vissa partier svika sina ideal – när Alliansen lämnar walk over till Kristdemokraterna är det inget annat än en kompromiss om mänskliga rättigheter där man fortsätter att tillåta denna medeltida process fortgå.

Kristdemokraterna är alltså inte de enda bovarna i dramat. När de övriga partierna i regeringen inte tar strid för individens frihet och de mänskliga rättigheterna gör det M, C och FP till medbrottslingar – oavsett ståndpunkt. Att allianspartierna gått med på KD:s otroligt dåliga ursäkt till ”juridiskt” argument är skamligt och resulterar i en djup besvikelse. Mänskliga rättigheter kan man inte låta utredas fram, de fastställs mycket enkelt då de universella rättigheterna är mycket enkla att förstå och applicera i lag. Hur svårt är det att bara få ett slut på denna orättfärdiga och inhumana sterilisering genom en enkel votering i riksdagen?

Det är mycket enkelt men allianspartierna har inte vågat ta strid. ”Men det är bra att frågan inte fått en tvärstopp” försöker vissa borgerliga politiker försvara sig med – frågan måste få ett tvärstopp nu i och med en votering. Lyssna inte på KD och för Guds skull – låt inte KD hålla ett grepp om denna fråga.

Vill de modiga, borgerliga politikerna i Riksdagen som har ryggrad rädda sig själva och sin trovärdighet borde man göra gemensam sak och rösta tillsammans med de rödgröna i en eventuell votering. Mänskliga rättigheter ska inte kompromissas bort – de ska försvaras. Hör ni det C, FP och M?

Media: Expressen, DN

Uppdatering 12/01-2011 18:17: Det bör tilläggas att tvångssteriliseringarna görs på transpersoner som genomgår könskorrigerande behandling. Se Frihetssmedjan.

Gör slut på politikerstyret i Sveriges domstolar

Postat av
Svara

SVT publicerade tidigare i mellandagarna resultatet av en enkät gjord bland svenska domare som arbetar ihop med politiskt tillsatta nämndemän vilken visade att en klar majoritet av dem tycker att dagens domstolssystem måste göras om i någon omfattning. Jag välkomnar den här undersökningen, det är på tiden att de som arbetar i nära anslutning till de politiskt tillsatta tjänstemännen och kan antas se resultatet av systemet ur ett någorlunda objektivt perspektiv (åtminstone i jämförelse med åtalade och brottsoffer) får komma till tals. Jag är för övrigt inte ett dugg förvånad över resultatet av enkäten, tvärtom.

De svenska domstolarna är utformade på ett sätt som inte är rimligt i ett modernt rättssamhälle, vilket jag hoppas att ambitionen är att det svenska samhället ska vara. En dom kan mycket väl avgöra en människas livsöde för lång tid framöver, det som står på spel är inte sällan en människas frihet och/eller rätt att leva i Sverige, samt ett brottsoffers upprättelse. Det är inte rimligt att de som fäller det avgörandet till största delen är människor utan någon som helst kompetens på området och dessutom är tillsatta utifrån sin partitillhörighet snarare än sin duglighet.

För att maximera rättssäkerheten för såväl brottsoffer som brottsmisstänkta är det av yttersta vikt att risken för att fel och misstag begås i samband med att domar fastställs minimeras. Det innebär bland annat att de som bedömer de bevis och vittnesmål som framkommer under en rättegång och tolkar lagen innehar adekvat kompetens för att göra just det, samt att de tillsätts just för denna sin kompetens, och inte för att de råkar ha rätt politiska åsikter.

Inte ens om dagens system fungerat klanderfritt vad gäller de dömandes juridiska kompetens hade jag ansett att systemet med politiskt tillsatta nämndemän varit ett gott system. Risken för att vissa nämndemän utnyttjar rättsväsendet som en politisk arena på vilken de kan omsätta sina värderingar i praktisk politik är alltför stor. Jag tror att de allra flesta nämndemän gör vad de kan för att lämna politiken utanför rättssalen, och att de sköter sitt uppdrag väl, men jag är också övertygad om att det 1) är omöjligt att helt och hållet bortse från sina politiska övertygelser och att det 2) har inträffat att parter i brottmål, såväl brottsoffer som åtalade, har fallit offer för ”rättsskipningspolitik”. Jag är t ex övertygad om att det förekommer att brottslingar med invandrarbakgrund blir hårdare dömda än andra på grund av sverigedemokratiska nämndemän, liksom jag är övertygad om att det förekommer att brottslingar som haft förutsättningarna emot sig i ungdomen får mildare påföljder än andra på grund av vänsterpartistiska nämndemän. Just politisering av rättsskipningen är den främsta farhågan jag känner inför ett domstolsväsende uppbyggt som det svenska. Det är uppenbarligen en farhåga som delas också av svenska domare, enligt SVT:s enkät ansåg ca 10% av de tillfrågade domarna att Sverigedemokraternas ideologi kunde utgöra ett problem, och 5% ansåg att vänsterpartiets ideologi kunde utgöra ett problem.

De som försvarar det nuvarande systemet gör det främst med hänvisning till att ”det allmänna rättsmedvetandet” måste vara med i rättsskipningsprocessen. Jag hävdar dock inte bara att det allmänna rättsmedvetandet inte bör ingå i rättsskipningsprocessen, utan att det inte kan göra det. Detta då det helt enkelt inte finns något rättsmedvetande som är ”allmänt” och därmed delas av alla människor. Varje människa bär på endast sitt eget rättsmedvetande och ingen annans. Vill man trots detta att någon form av tolkning av ett så när allmänt rättsmedvetande ska komma till uttryck i rättsskipningsprocessen så skulle det behöva inbegripa åtminstone ett något tusental personer, helst fler, för att resultatet ska bli tillfredsställande. Tre politiskt tillsatta nämndemän är inte på långa vägar tillräckligt för att det rättsmedvetande som ges uttryck för skall kunna betraktas som allmänt. Som alla begriper är dock en rättsskipningsprocess som inbegriper tusentals personer helt enkelt inte genomförbar.

Självfallet har också utbildade jurister politiska åsikter och värderingar, och självfallet kan inte heller de helt bortse från dessa, vilket en del säkert skulle invända mot min kritik av det nuvarande svenska domstolsväsendets utformning. Det är dock en avsevärd skillnad på att tillsättas för sin kompetens, och utöver kompetens ha politiska åsikter, och att tillsättas för sina politiska åsikter, och utöver åsikterna kanske ha kompetens.

Det enda riktigt rimliga med hänsyn till rättssäkerhet och rättvisa är att reformera det svenska domstolsväsendet på ett sådant sätt så att samtliga de som fastställer domar och påföljder måste vara kunniga och kompetenta personer som tillsats just för sin kompetens, inte för att deras politiska färg är den ”rätta”.