Regeringen bör ta sig en allvarlig funderare kring huruvida Diskrimineringsombudsmannen fortsättningsvis bör finnas kvar som en svensk myndighet eller ej, åtminstone om det här kan förväntas bli resultatet av de närmare 100 miljoner kronor som skattebetalarna årligen betalar för dess verksamhet. Fallet gäller en kvinna i Finspång som gått på ett informationsmöte anordnat av Arbetsförmedlingen för en kockutbildning hon fått plats på, där upplysts om att de som går kockutbildningen kommer vara tvungna att provsmaka den mat de lagar, varpå hon med anledning av att hon inte äter fläskkött hoppade av utbildningen och anmälde Arbetsförmedlingen till diskrimineringsombudsmannen. Ärendet slutade i att DO och Arbetsförmedlingen kom överens om en förlikning enligt vilken Arbetsförmedlingen ska betala den ”diskriminerade” kvinnan 60 000 kronor.
Enligt Wikipedia är diskriminering i sin bredaste definition:
”När en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor, inte på grund av meriter eller kvalitéer utan på grund av mer grundläggande egenskaper, delar av den diskriminerades identitet.”
Enligt Nationalencyklopedin är diskriminering:
”Särbehandling vilken innebär ett avsteg från principen att lika fall skall behandlas lika.”
Med andra ord så är det fullständigt befängt att Arbetsförmedlingen betalar skadestånd till en person för att de behandlat personen i fråga som vilken person som helst, det är ju själva definitionen av icke-diskriminering, och således just sådant som DO har till uppgift att främja. Om möjligt är det därför än mer befängt att DO tagit på sig att driva kvinnans sak mot Arbetsförmedlingen.
Till saken hör att Arbetsförmedlingen normalt brukar anpassas till elever som inte äter fläskkött, vilket gör det än mer anmärkningsvärt att Arbetsförmedlingen godtar att betala ”den diskriminerade”. Den informationen föll dessvärre bort under informationsmötet, vilket naturligtvis är tråkigt då det lätt kan leda till (och i det här fallet bevisligen har lett till) missförstånd. Jag tycker annars att det är alldeles ypperligt att situationer, i det här fallet en utbildning, anpassas efter människor och deras preferenser när det är möjligt. Men även om man tar i beaktande att informationen om möjligheten att anpassa utbildningen föll bort så är det inte tal om någon diskriminering. Inte ens om Arbetsförmedlingen hade varit helt ovilliga att anpassa utbildningen efter deltagarna hade de rimligen kunnat anklagas för att ha diskriminerat. För att ha varit lite tjurskalliga och osmidiga möjligen, men det är mig veterligen inget brott.
Hade det varit så att Arbetsförmedlingen förbjudit kvinnan i fråga att gå kockutbildningen på grund av att hon inte äter fläskkött så hade jag vart helt med på att det varit ett solklart fall av diskriminering. Men nu är det ju inte det som inträffat, utan det som hänt är att kvinnan utifrån de förutsättningar som givits såväl henne som alla andra deltagare gjort det aktiva valet att inte gå utbildningen. Hon har själv kommit fram till att det är viktigare för henne att leva i enlighet med de regler som finns inom hennes religion än att gå utbildningen, det valet kan inte Arbetsförmedlingen lastas för.
Självfallet är jag inte emot att diskriminering motverkas, tvärtom. Det är enormt viktigt att det bedrivs verksamhet för att upplysa om, upptäcka och åtgärda diskriminering, eftersom det är ett verkligt problem för många. Just därför är det så tråkigt att se hur DO gång på gång bidrar till att diskrimineringsbegreppet urvattnas och nedvärderas, och tycks vara en lekstuga för självupptagna och trångsynta människor vilka väljer att se varje motgång i livet som diskriminering.
Jag tycker att för att effektivisera antidiskrimineringsarbetet bör det finnas en myndighet dit människor som upplever att de diskriminerats kan vända sig. Det förutsätter dock att myndigheten klarar av att fylla den funktion den är avsedd att fylla, gör den inte det kan den lika gärna läggas ned och diskrimineringsärendena skötas i domstol som vilka andra ärenden som helst, ty det finns ingen poäng i att hålla sig med pengaslukande myndigheter för syns skull.
