Sollentuna kommun går i täten för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Kommunen går igenom ett förslag om att införa ungdomslöner – ungdomar under 25 år ska kunna anställas med 75% av lägstalönen. Det är ett nödvändigt ont med tanke på Sveriges stelbenta arbetsmarknad och höga anställningskostnader.

Att ha ett jobb att gå till är betydligt bättre än att leva på försörjningsstöd – det borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Ung Vänsters förbundsordförande, Stefan Lindborg, klagar på förslagen om ungdomslöner. Vi talar om 12 000 kronor före skatt. Lindborg menar att en ungdom inte kan leva på sådana kostnader om det inte följs utav lägre hyror och priser i butikerna.

Vilket får mig att undra – hur klarar då en student att under en månad leva på de cirka 9 000 kronor med lån och bidrag som man får från CSN under sina studier? Jag klarar mig på denna summa och skall göra det i några år framöver – varför kan då inte en arbetslös ungdom göra det under ett år?

Vänstern verkar missförstå dessa förslag (ibland undrar jag om de gör det medvetet) men ungdomslöner gäller inte alla och ska inte heller gälla livet ut för den som anställs med sådana villkor. Det är ju en självklarhet som helt förbises av vänsterdebattörer. Jag tycker att det är klokt och naturligt att en arbetsgivare ska kunna anställa en ungdom för en lägre lön under en period då den anställde utbildas och förbereds i sitt yrke.

Ibland undrar jag om vänstern satt sig in i verkligheten – de ungdomar jag talat med är givetvis inte glada över att anställas med lägre lön men förstår det nödvändiga. ”Hellre att jag jobbar än lever på bidrag liksom”.

Det bör givetvis även sägas att man inte ska nöja sig med dessa åtgärder – arbetsmarknaden måste reformeras och göras mer flexibel, samtidigt som man även underlättar för företag att anställa och växa. I vår stelbenta arbetsmarknad är människor fastlåsta vid sina jobb medan ungdomar och nysvenskar är utlåsta från arbetsmarknaden. Det här problemet måste åtgärdas med bland annat en reformering av LAS. Modellen som är värd att studeras är ”flexicurity” – ett system där en rörlig arbetsmarknad kombineras med en generös arbetslöshetsförsäkring.

Det är dags att vi tar itu med ungdomsarbetslösheten. Sollentuna tar täten i denna kamp och arbetsmarknadens parter bör följa dem.

Läs mer: Svenskt Näringsliv, Dagens Nyheter